Solveig Andreasson

Det är ett långt arbetsliv inom äldreomsorgen och ett varaktigt engagemang inom hembygdsrörelsen som Solveig Andreasson har bakom sig. Sedan hon kom till Ljungbyhed i tjugoårsåldern har hon varit bygden trogen och lagt ner ett stort arbete i föreningslivet. Mest kraft har hon lagt på hembygdsföreningen, men hon har även varit aktiv som scoutledare.

Från Halland till Skåne

Det är mer än 90 år sedan Solveig föddes i Stafsinge mellan Falkenberg och Varberg i Halland. Som sexåring hälsade hon på sina morbröder och bodde då en kort tid i Ljungbyhed. Som sjuttonåring återvände hon till Skåne för att hjälpa en kusin med barnpassning, vilket ledde till att hon senare flyttade söderut. Hon hade träffat en ”påg” och hon sökte sig till Ljungbyhed. Solveig hade arbetat en tid på lasarettet i Falkenberg och som nybliven Ljungbyhedsbo fick hon jobb på ålderdomshemmet i Riseberga.
– Där träffade jag min berättargubbe August, som kunde berätta om när han hade sett Bäckahästen och Näcken, säger Solveig med ett leende. En annan av de boende på ålderdomshemmet var ”Danska Helena”, som var syster till konstnären Nils Forsberg. Då blev jag intresserad av honom och tog reda på mycket som jag har skrivit ner.

Sjukvård och äldreomsorg

Efter en tid på ålderdomshemmet värvades hon av en läkare till flygflottiljen. Arbetet var lärorikt, men krävande. I samband med att första barnet, Carina, föddes slutade Solveig på flottiljen. Men Solveig skaffade sig en teoretisk utbildning inom hemvård och sjukvård, och fick senare arbete inom det som vi idag kallar äldreomsorg. Hon arbetade då i den uppsökande verksamheten i Riseberga kommun, vilket innebar att hon kom ut till de äldre runt omkring i bygden.
– Det var intressant, man lärde känna alla över 80 år i kommunen, berättar Solveig. Men det var inte lätt att hitta dem. Vi använde mantalslängder, så deras adresser hade jag inte.

Hembygdens historia och fornminnen

Intresset för hembygdens historia hade alltså väckts tidigt. Genom kontakten med de äldre i bygden fick hon höra fängslande berättelser och hon sökte sig till hembygdsföreningen.
– Jag gick med i hembygdsföreningen när jag var tjugo år, fortsätter Solveig. Jag blev intresserad av fornminnen och fick lära mig mycket av de äldre i föreningen. Det var bland annat Patrik Haller, Valter Ljunggren och Esse Eriksson. Jag var med när Valter Ljunggren hittade stjärngravarna, treuddarna, vid Sorröd. Vi letade efter en smältugn när Valter i en viss vinkel såg att det låg stenar på ett speciellt sätt. Det var spännande.
Solveig var ordförande i Riseberga-Färingtofta hembygdsförening i ett tiotal år och har genom åren lett vandringar och hållit i många studiecirklar i bygdens historia.

Dokumentation

Som hemtjänstassistent fick Solveig en naturlig kontakt med de äldre Ljungbyhedsborna. Hon lyssnade på deras historier och tog tillvara på så mycket som hon kunde.
– Det är svårt att säga hur mycket jag har dokumenterat, men jag har intervjuat många, säger Solveig. Jag har alltid varit nyfiken på folk.

Solveig hade en studiecirkel för de äldre som bodde på Pilen. De som hon intervjuade i början var födda på 1800-talet. Hon hade skaffat kassettbandspelare och ibland fanns den med i bilen. Solveig frågade då de gamla som hon besökte om hon fick spela in dem. Det blev många historier ur bygdens historia. Nu är materialet överlämnat till hembygdsföreningen.

”Raggen”

Att Solveig är scout är kanske mindre känt. Sonen Ola är en aktiv scoutledare i Ljungbyhed, och Solveig var ledare för scouterna redan 1948. På den tiden hade scouterna smeknamn och Solveigs scoutnamn var ”Raggen”, namnet efter en äventyrlig flicka i en ungdomsroman av Gunnar Widegren.
– Det är ju många barn och ungdomar som inte är idrottsintresserade, men som behöver komma ut och röra på sig. Då är scouterna ett bra alternativ, tycker ”Raggen”. När jag fyllde 90 år blev jag oväntat uppvaktad av ett fyrtiotal personer, där många var gamla socuter. Det var trevligt, det var ju många som jag lärt känna genom åren som kom.

Väntjänst

Med åldern har rörligheten begränsats, men Solveig är väldigt tacksam över den hjälp hon får från Väntjänsten. Efter en tids sjukdom behövde hon hjälp med att komma ut och röra på sig. Det hade hon inte klarat utan deras hjälp.
– Dom är fantastiska, säger Solveig när hon hyllar de frivilliga inom Väntjänsten. Jag hade inte själv klarat att komma ut och gå som jag gör nu. Jag har blivit piggare och orkar mer tack vare dem.
Solveig Andreasson har mycket att berätta. Hon är fortfarande aktiv i hembygdsföreningen och just nu håller hon på att sammanställa föreningens historia till det kommande 90-årsjubileet. En pigg och minnesgod pensionär som njuter att vara ute i den hembygd som blev hennes för 70 år sedan, Solveig Andreasson!

På den utmärkta hemsidan Skånes Nordvästpassage finns några av Solveigs berättelser: skanes-nordvastpassage.se/valter-ljunggren