Kaja – förr ofta tam gårdsfågel

De stora flockarna av kajor kan beundras i Söderåsbygden – fåglar med stolt hållning och vackra ögon. De blir lätt tama. Hölls i äldre tider som gårdsfåglar.

Kajan (Corvus monedula) är flyttfågeln som blev stannfågel. Bara unga kajor vill flytta – till Danmark, Tyskland och Holland. Fyra kajarter finns i världen. Via Danmark kom kajan till Sverige. Det finns belägg för att den fanns i Skåne 1 000 år f v t. Fågelarten dras till människor, där finns de stora fält de söker. Kajor har förmåga att ”omtala” var bra platser för mat finns.
Det uppskattas att 400 000 kajpar finns i landet, varav en tiondel i Skåne. Kajorna lever i livslånga parförhållande. Antalet har varierat genom århundraden. I början på 1800-talet beskrevs kajor som ”sällsynta fåglar”, för att i slutet på århundradet öka kraftigt. Det tillskrivs den ökande odlingen av stråsäd.
Typiskt för kajor är att samlas i stora flockar på vissa platser för övernattning, som t ex 1982 vid Väla där det uppskattades ha varit 5 000 kajor, med inslag av råkor. Men Uppsala är ”Kajornas stad”, som har kajan som symbol. På kvällar kan ”himmeln förmörkas av kajor – och råkor”.
Namnet ”kaja” är ljudhärmande från lätet ”kja” som kajan upprepar. Skånska dialektnamnet är ”alika” – från lågtyskan – som lett till uttrycket ”full som en alika” och ”fyllkaja”. På 1800-talet tämjdes kajungar, blev väldigt tama och hölls som gårdsfåglar – men utsattes även för otrevligheter. Bröd blöttes i sprit som gav ”fulla kajor” och är bakgrunden till uttrycket ”fyllkaja”. Det sägs att kajor blev ”begivna på alkohol”. Carl J Sundevall hävdar i ”Svenska foglarna” att ”full som en alika” kommer från Norge och avser vaggande gången hos tordmular.
Kajors favoritboplats – skorstenarna – blir färre. Men fåglarna har hittat nya boplatser: Hålrum i kyrkor, ventilationstrummor, logar, industrier och större byggnader.