Bruksspelet 2018 – På farfars tid

Repetitionerna av årets Bruksspel är i full gång liksom scenbygget. Vad är det som får människor att engagera sig i Bruksspelet, både att stå på scen och lägga ned massor av timmar dels på repetitioner och dels på att bygga scen inför sommarens föreställningar?

Heléne Lindqvist är projektledare och berättar om hur pappersbrukets historia har på-verkat människorna och samhället genom åren. Även Bruksspelet går i arv.

– Jonas Thörnqvist var med i teater Amabile 1992 och i första Bruksspelet Blodsbröder. I år är det premiär för Jonathan, Jonas son, att vara med i Bruksspelet. En annan trotjänare är Jenny Palm som varit med sedan 1993 och som är med i år igen. Det är en samling härliga människor allihop, berättar Heléne.

Celine Torstensson
– Först och främst är det en väldigt bra gemenskap i gänget. För mig som vill bli skådespelare och musikalartist är det en möjlighet att få lära sig saker man aldrig fått lära sig annars. Det är på riktigt, från uppstarten i februari till sommarens föreställningar. Det är en rolig upplevelse som jag ser fram emot varje år. Att stå på scen under sommarens föreställningar är värt varje minut av arbete, säger Celine som till vardags går på högstadiet i Klippan.

Moa Lindqvist och Tilda Nilsson
– Det här är en unik föreställning och unik miljö med både proffs och amatörer. Vi är något färre amatörer i år eftersom några har tagit paus samtidigt som vi inte är så många nya heller, säger Moa.
– Vi känner oss som en familj. Du blir glad när du kommer hit och träffar alla andra människor. Det här är sommaren vi känner till, umgås med alla fantastiska människor. Det har blivit som ett andra hem, berättar Tilda.
När de inte repeterar eller spelar Bruksspelet så går Tilda första året på gymnasiet medan Moa tog studenten i år och ska fortsätta att studera.

Daniel Magnusson
– Det här kommer att bli en rolig föreställning med mycket skratt, bra musik och olika tidsåldrar. Häftigt helt enkelt. För mig personligen är det en möjlighet att träffa vuxna skådespelare och jobba i verkligheten. Dansa, sjunga och spela teater är livet, säger Daniel som tog studenten i år.

Tobias Nilsson
– Jag har varit med alla föreställningar, det är alltså sjätte gången i år. Det är hela andan, det känns som vi är en familj, som gör att man vill komma tillbaka och längtar. För egen del så har jag utvecklats för varje år och fått större och större roller. I år har jag tre olika roller och mer repliker. Årets föreställning är en komedi med mycket skratt. En helt skruvad historia, berättar Tobias, som jobbar på Chark­produkter i Billesholm när han inte är skådespelare.