Klippanpågen på ståplats

Att heja på Rögle är för många en livsstil och en brinnande passion.
På ståplats när Rögle spelar finns supporterföreningen Angel Island Army och dess ordförande Linus Elfberg är från Klippan.

– Det var pappa som tog med mig till gamla ishallen när jag var fem år gammal, där och då föddes kärleken till Rögle.

Vardagssysslan består av att arbeta som lönekonsult och korpbowling om kvällarna. Linus är född och uppvuxen i Övad, bott i Söndraby och gått på Vedby skola, Snyggatorp och Åbyskolan innan Linus studerade vid Halmstad högskola under några år. Idag bor han inne i Klippan, även om mycket tid spenderas i Ängelholm för att följa Rögle. Det är åtskilliga timmar i veckan som läggs ned på Rögle.

– Jag, liksom många andra, investerar tid och känslor i Rögle och vill att det ska gå bra. När det går dåligt för Rögle mår jag dåligt och det går ut över min omgivning. Dagligen är det prat om läget i laget och tabellen, självklart är det frustrerande och det finns inga bra svar.

Bowlingtalangen
Från lovande ungdomsspelare till korpenspelare ihop med tidigare Paradise Hotel profilen Jesper Fröidh och tillika Röglesupporter har vägen varit krokig.

– Jag är nästan uppväxt i bowlinghallen när Leif Persson hade hallen. Leif är pappa till mina morbröder. När jag var liten spelade jag med Strikers och vi var duktiga på den tiden. Bland annat kvalade vi till Stafetten, en av Sveriges största tävlingar på den tiden och placerade oss på topp fem nationellt. Vi var många unga duktiga bowlare på den tiden. Jag hann med något år i bland annat Lejonet med innan Rögle tog över all min fritid, berättar Linus.

Angel Island Army
Linus berättar att han trots sin ringa ålder suttit med i styrelsen för AIA, Angel Island Army, i sju år och det är andra året som ordförande.

– Det var Mattias Larsson, ordförande i AIA då, som ville ha in mig i styrelsen tack vare mina kunskaper om datorer och hemsidor. AIA ville synas mer, följa med i den tekniska utvecklingen och behövde en föryngring på ståplats. På den tiden såg man upp till de större killarna på ståplats. Kände mig stolt över att få bli en del av stolt grönvit gemenskap när jag fick komma med i AIA.

Mixen av människor du aldrig skulle lära känna annars och som blir dina vänner genom Rögle och ståplatskulturen, den är svår att beskriva. Det finns belägg för ramsan ”Vi är alla grön o vita bröder”, det är precis så det är på ståplats. Alla är vi bröder och systrar som vinner och förlorar ihop på läktaren.

– Från en uppbyggd förväntan i början av säsongen har det förvandlats till en mardrömssäsong med skador, tappade spetsspelare och svajigt målvaktsspel till horribla domarinsatser.

En av de första bortamatcherna med Rögle är ett bestående intryck och ett av Linus roligaste minnen. Tingsryd borta och snöoväder ute med allt vad det innebär. Bussarna försenade och alla supportrar missade de första tio minuterna av matchen men när väl supportrarna kom fram blev det Congadans in i hallen och hela bortasektionen fylldes av Röglesupportrar.

– Tyvärr är bortasektionen i Tingsryd helt värdelös så jag kunde inte se något av Rögles mål utan fick jubla i kapp med alla andra som jublade. Sista perioden höll alla om varandra och sjöng samma ramsa hela tredje perioden. Efter det var jag fast och älskar att åka på bortamatch och sjunga för Rögle, konstaterar Linus.

Vedby/Rönne
Som alla andra som gått i skolan på Vedby har givetvis Linus spelat fotboll i Vedby/Rönne men bowlingen var roligare. Kärleken till Vedby/Rönne finns kvar och vännerna från fotbollen likaså, många av dessa följer också Rögle. Även om mycket hänt genom åren är det fortfarande samma lokalkärlek till Klippan och Vedby som brinner i bröstet. Även om kärleken till Rögle ändå är störst av allt just nu.

– Känslan av att dela framgång och motgångar, men särskilt de gånger vi vinner och lyckas mot alla förväntningar, den är oslagbar. Det är grönvit kärlek till max, avslutar Linus.