Zignerat Zachhau

Att jag är en katastrof i köket är ju ingen hemlighet. Det i kombination med en hysterisk iver, gränslös kreativitet och dumdristighet blir en livsgfarlig kombo när jag glatt kastar mig över nya projekt i köket.

Jag fick ett gäng kokböcker i julklapp som jag önskat mig. De innehåller ord som ayerveda, sunshine food, paleo och antiinflammatoriskt.

 – Låt inte henne bjuda oss på något från dessa böcker, sa min systers pojkvän när de slog in mina klappar.

Benbuljong är tydligen den nya trenden. I storstäderna går kändisarna runt och smuttar på sina koppar med buljong. Kaffe är så ute. Benbuljong är grejen, tänkte jag och hittade ett recept. 2 kg ben från valfritt djur, grönsaker, vatten, citron, salt och peppar får puttra på spisen i minst tio timmar. Tio timmar är jävligt lång tid och var får man tag på 2 kg valfria ben? Riksväg 21 kanske? Grävling, hare och nån fågel borde ju bli 2 kg? Jag kände mig som en riktig dåre när jag frågade i charken på Ica Kvantum om de hade 2 kg ben.

– Vad för slags ben, undrade expediten tveksamt och backade lite.

 – Ja, vad som helst, fnittrade jag nervöst vilket fick mig att verka ännu mer som en tokig kaninkokerska.

Det slutade med att jag köpte märgben. Sen gällde det bara att hitta en dag då jag verkligen var hemma i tio timmar. En kall lördag gjorde jag slag i saken. Upp med märgbenen från frysen, hacka grönsaker, vatten på och ner i grytan. Tycker jag detta var en trevlig aktivitet? Nej, jag stod och klöktes och förbrukade enorma mängder engångshandskar eftersom jag tycker det är så äckligt att röra rått kött. I evigheter kokade det och känslan av att detta var oerhört äckligt bara ökade. Fram mot kvällen var buljongen färdig. Ett gäng ensamma ben klonkade mot grytan och det såg så oaptitligt ut att jag fick ulka lite i vasken. Jag silade skiten och hällde i ett glas. Slurp. Nu blir jag känd och smal! Det finns inte en chans i helvetet att jag kommer kunna dricka benbuljongen. Så nu står jag här med fyra kilo benbuljong. Det kan man kanske sälja dyrt till kändisarna i storstäderna som gärna smuttar på möget? Det här projektet lämnar mig med så många frågor och så lite svar. 1: När man i kvällstidningarna använder rubriken ”supergod och nyttig benbuljong”, har man ens smakat den själv då eller har man inga smaklökar kvar? 2: VARFÖR, ACK VARFÖR ska jag alltid försöka göra maträtter som garanterat kommer bli superäckliga?

Jaja, min syster och hennes pojkvän kommer hit på middag om några dagar. 4 kilo benbuljong är ju ett trevligt alternativ till fredags-tacosen.