Vill bevara och föra bygdens kulturarv vidare

Historiskt sett är vävstugan en kvinnligt kodad plats där kvinnor i generationer har träffats och upprätthållit både ett materiellt och immateriellt kulturarv. Det lokala hantverket och de värden som vävstugorna står för ligger rätt i tiden med hållbarhet. Det traditionella i att väva förs vidare samtidigt som deltagarna samfällt säger att det är avkopplande. För många är det inte enbart vävandet utan även det sociala som binder ihop tillvaron. Man hjälper varandra, fikar och varje väv tar flera veckor eller månader att producera. 

Bevarar ett kulturarv

Verksamheten startade 1969 av Anna-Helen Göransson när hon bodde på gården. Hennes son Lars och hans hustru Birgitta är på besök när Söderåsjournalen gästar och berättar hur hans mor startade vävstugan. Föreningen firade sitt 20-årsjubileum den 15 november med öppet hus. 

I vävstugan finns 58 vävstolar uppställda. Det är trångt mellan vävstolarna, både på övervåningen och undervåningen. 
– Vi är Sveriges största vävstuga. Det finns en kölista för att väva, berättar Monica Svensson som är ordförande i Strögårds vävförening.

Intresset att väva eget tyg för olika användningsområden är stort, intresset går i vågor men hantverk blir aldrig omodernt. Verksamheten i Kvidinge är unik och kunskap förs vidare genom vävstolarna.

Vid en av vävstolarna sitter Aija-Leena Dahl från Ljungbyhed och väver. Hon berättar det är många från Klippan och Ljungbyhed som är igång och väver. 
– Jag har vävt sedan jag var 16 år och de senaste 10 åren här i Kvidinge. Det är väldigt avkopplande och vi har fina grupper som har roligt ihop. Det är socialt att träffas och väva, säger Aija-Leena.

Vävning är ett arv som deltagarna för vidare. Det som Anna-Helen och hennes väninnor en gång startade lever i allra högsta grad vidare.