”Gud har alltid funnits”

Klippans pastorat har fått en ny kyrkoherde som bor vid en gård i Kvidinge, fast är född och uppvuxen i Trollhättan.

Att Tomas skulle bli präst var ingen självklarhet även om föräldrarna var aktiva i kyrkan och Tomas var med i Ansgarsförbundet, som var typ kyrkans scoutförbund.
– Det skapade en gemenskap att vara med i scouterna och med andra som hade en tro, berättar Tomas.

Tanken väcks
Efter gymnasiet valde Tomas att börja studera vägledarutbildning i naturligt friluftsliv vid Sjöviks folkhögskola. Naturligt frilufts­liv vilar på ekosofin som är ett begrepp
sammansatt av orden ekologi, läran om balansen i naturen, och filosofi, filos = kärlek och sofi = kunskap.
– Hur vi ska leva människa – natur och få ett hållbart samhälle? Det var en fråga som jag ställde mig, förklarar Tomas.

Under tiden vid Sjöviks folkhögskola träffade Tomas sin blivande fru Ann-Louise som studerade musik. Tankarna kring en kristen ekosofi växte inom Tomas och tanken på att bli präst, som hade väckts redan under gymnasietiden men som avfärdats då, blev mer som en pusselbit i tillvaron som verkade mer rätt nu.
– Jag funderade mycket på om det här verkligen var rätt väg. Tanken under gymnasiet hade varit att jag skulle bli civilingenjör, berättar Tomas.

Prästvigd
Efter präststudierna får man en tjänst som pastorsadjunkt där man under ett år arbetar som extrapräst i ett pastorat och får handledning för att kunna vänja sig vid arbetsuppgifterna. Tomas prästvigdes i Skara stift och placerades i Borås och Ann-Louise flyttade med. Ann-Louise var bördig från Skåne och ville flytta hemåt och när det fanns en tjänst ledig i Linderöd, Västra Vrams pastorat, sökte han den. Under 9 år arbetade Tomas som präst där och bodde med familjen i prästgården. Tomas berättar:
– Det var min första riktiga tjänst som präst helt själv. Det var häftigt att arbeta där eftersom det fanns en stor gemenskap. Kyrkan var mötespunkten och en av de fasta punkterna som fanns kvar i ett litet samhälle.

Klippan – en mötesplats
Som präst möter du många människor, både i det lilla och i det stora men även i såväl glädje som i sorg. Kyrkan har fortfarande en viktig roll i samhället och fungerar som samlingsplats för människor.
– Det finns redan en massa mötesplatser, gudstjänster, lunchmusik, barn m.m. Ett brett spektra med en mångfald för olika åldrar. Vi försöker på olika sätt att berätta om alla mötesplatser som finns och arbetar ständigt med att förbättra kommunikationen, säger Tomas.

Kyrkan vill vara en mötesplats som gör in-tryck, ge möjligheter till uttryck och lämna goda avtryck. Församlingen är en gemen­skap som går att räkna med när det be­hövs som mest.
– Kyrkan är människorna, inte byggnaderna. Arbetet med delaktighet och gemenskap genomsyrar allt och bygger på tillit. Tron på Gud handlar också om tillit. Vi behöver mer tillit och viljan att förstå varandra.

Fritiden
Som boende på en gård med ombyggnationer finns det lite tid över till fritid. Förutom att umgås med familjen sitter Tomas i simhallen under sonens träningspass. Tidigare, efter naturligt friluftsliv, hade Tomas ett företag som byggde träkanoter inspirerade av indianernas kanotbyggande. Familjen betyder mycket för Tomas som har ekosofin och tron på Gud som grundsyn:
– Kyrkan är en gemenskap som är beständig i samhället. Gud har alltid funnits och oavsett vad vi väljer finns Guds kärlek till oss precis som den schyssta föräldern som älskar oss för den vi är, avslutar Tomas.