En lirare – som njuter av stunden
Till vardags bor han i Växjö men över sommaren flyttar han hem och bor hos föräldrarna i Fastarp. SHL:s kanske bästa offensiva back Eric Martinsson är född och uppvuxen i Fastarp utanför Östra Ljungby.
När jag ringer på dörren i föräldrahemmet är det en nyduschad Eric som öppnar och hälsar välkommen in. Inne i vardagsrummet har Eric lagt fram sin
pappas urklippsbok med artiklar om Eric genom hans karriär.
– Jag tyckte först det var fånigt när pappa började klippa ut och spara alla urklipp i en bok men idag kan jag tycka det är roligt att titta tillbaka på allt vad som skrivits.
Sportkillen
Det var inget självklart val att det blev ishockey berättar Eric när vi sitter och pratar.
– Pappa ville gärna att både jag och lillbrorsan skulle köra motocross eftersom han är intresserad av motocross och var duktig som ung när han själv tävlade. Men jag ärvde morsans försiktiga gener och motocross föll aldrig mig eller brorsan i smaken. Istället var det fotboll och innebandy som gällde när jag var liten och när jag var 9 år testade jag på ishockey och fastnade direkt för sporten. Den första tiden fick jag spela med de som var yngre för att komma i kapp men jag hade lätt för att åka skridskor och blev snabbt bättre och fick komma upp i min egen åldersgrupp.
När Eric skulle börja högstadiet fick han välja en sport och det blev ishockeyn och samtidigt valde han att gå i skola i Ängelholm och byta lag till Rögle. Fast TV-pucken var Eric aldrig nära att bli uttagen till.
– Laget i Åstorp splittrades när några flyttade och började i Jonstorp istället och då valde jag att byta till
Rögle eftersom jag hade både släkt och vänner i Ängel-holm.
Reserv
Vägen till ishockeyproffs har inte varit spikrak utan det har krävts många timmars träning och lite tur. Efter högstadiet är det ishockeygymnasium som hägrar för alla spelare och Eric blev placerad som reserv i Ängelholm på Rögles hockeygymnasium. Istället för att börja spela i Jonstorp som många kompisar som inte kom in på hockeygymnasiet valde Eric att söka till andra hockeygymnasium. Samma dag som han fick besked om att han kunde få börja i Växjö ringde Björn Hellkvist i Rögle och erbjöd honom en plats hos Rögle. Tiden på hockeygymnasiet beskriver Eric som är härlig tid med bra vänskap som håller i sig än idag. Fast när han och de andra gick ut från hockeygymnasiet hade Rögle precis gått upp i SHL och valde att satsa på etablerade spelare istället för egna produkter. Istället blev det ett år i Des Moines i Iowa och den amerikanska juniorligan för Eric.
Hemma igen
Ett år i Nordamerika fick räcka och efter säsongen fick Rögle en plats över i truppen efter att Anton Cederholm åkte över till Nordamerika.
– Rögles sportchef Anders ”Masken” Carlsson gav mig ett två månaders try-out kontrakt men redan i första träningsmatchen bröt jag foten och trodde chansen var rökt. Istället fick jag sikta in mig på två månader av rehabträning. ”Masken” var hygglig och sa att de två månaderna av kontraktet skulle börja när jag var frisk igen.
Istället för att få chansen i Rögle fick Eric börja om i Helsingborg, HHC, för att komma i form. När Rögle fick en skada på en av sina backar fick Eric chansen. Efter en helt osannolik kvalserie med Rögle fick Växjö Lakers upp ögonen för honom och gav Eric kontrakt. Första säsongen med Växjö slutade med SM-guld och i våras var Eric med länge för en plats i Tre kronor och VM-spel men gallrades bort till förmån för storstjärnor från NHL.
Rögle igen
På frågan om det blir Rögle efter nästa säsong blir svaret svävande.
– Jag vill gärna komma tillbaka till Rögle men det är inte läge nu. Det hade varit magiskt kul att samla ihop alla vänner som spelat ihop och dragit på oss Rögletröjan för att gå långt med Rögle.
– På samma sätt som jag saknar vänner och familj när jag är i Växjö har jag en bit av hjärtat kvar i Rögle och följer laget. Precis som jag har nära hem finns Rögle kvar, berättar Eric.
Livet
Det är lätt att tycka om Eric, han är öppen och har nära till skratt. Han pratar om vikten av att leva i nuet och njuta av livet som ishockeyspelare. Många drömmer om att bli ishockeyproffs och spela matcher inför tusentals människor, Eric är förunnad att få göra det och han säger sig verkligen uppskatta livet här och nu.
– Givetvis drömmer jag om lyckas i NHL, det vill alla. Min värld går inte under om det inte blir så. Det jag lärt mig är att gör man sitt bästa och är ambitiös händer det bra saker.
Eric är beviset på att det händer bra saker när man gör sitt bästa, går och lägger sig i tid istället för att vara ute och svira i tonåren eller inte ge sitt idrottande en verklig chans. En riktig förebild för ungdomar, det är vad Eric Martinsson är.