Skandinaviens största stenkolsgruva – Nyvång

Nyvång må vara en liten by på ett femtontal kvarter, men den gamla gruvorten är knappast anonym. Kommer du med bil på E4 från Helsingborg och kör norrut ser du den stora slagghögen som är en rest från 55 års stenkolsbrytning. ”Bergbunken” i Nyvång är ett påtagligt minne från den tid då nordvästra Skåne hade ett flertal stenkolsgruvor. Har du sett ”Bunken” så har du fått en liten dos av Nyvångs historia.

Stenkol
Det fossila bränslet ”kol” bör skiljas från grundämnet ”kol” (kemisk beteckning C). Kol som kan användas som bränsle är framför allt stenkol och brunkol. Det är rester av växter som efter översvämningar överlagrats av sediment och skyddats mot oxidation. Genom kemiska processer har först torv bildats, sedan brunkol och till sist stenkol. Stenkolen har tagit miljoner år på sig att bildas, långt innan människan började framträda på vår planet. Stenkol har högre energivärde än brunkol och används idag i bland annat värme-kraftverk. Hälften av all stenkolsbrytning idag sker i Kina.

Nordvästra Skåne
I Sverige finns stenkolslager i marken endast i Skåne, huvudsakligen i nordvästra Skåne i ett stråk från Höganäs ner till Ekeby. Här har stenkol brutits på ett flertal ställen sedan 1700-talet, men vid utbyggnaden av järnvägsnätet och industrialismens genombrott i slutet av 1800-talet ökade efterfrågan på stenkol kraftigt. Ångmaskiner och ånglok drevs med kol, och det ökande energibehovet ledde till stor import av kol från England och Tyskland. Och i Bjuv, Billesholm, Hyllinge, Gunnarstorp, Höganäs, Nyvång och Skromberga bröts stenkol i gruvor. Kring gruvorna växte gruvorter – liknande de bruksorter som fanns i Bergslagen – upp. I ett flertal gruvor bröts även lera, vilket ledde till stor lervaruproduktion, framför allt i Höganäs och vid Skrombergaverken.

Nyvång – gruvsamhälle
Stenkolsgruvan i Nyvång var Sveriges genom tiderna största. Från 1911 till 1966 togs 7 miljoner ton kol upp. Gruvan – Schakt Carl Cervin – var 100 meter djup. En del av materialet som inte gick att använda, bland annat lera och sandsten, hamnade så småningom i den växande ”Bunken”. Under marken finns mer än 50 mil gruvgångar, gångar som är förbundna med gruvan i Gunnarstorp och vidare till Bjuvs gruva.

Omkring gruvan i Nyvång växte ett gruvsamhälle upp. Förutom bostäder till arbetare och tjänstemän, byggdes serviceinrättningar; butik, skola och tvättstugor behövdes. Mark köptes in, ett Folkets hus uppfördes och en idrottplats anlades. Bostäder byggdes efter en rutnätsplan som hade sin modell i engelska gruvstäder. Till arbetarbostäderna fanns den typiska kolboden – förvaringsplats för det kol som ingick i lönen.

Gruvmuseum
Idag finns få byggnader kvar från själva gruvverksamheten – järnvägsstationen är riven och den imponerande kraftcentralen som försåg gruvbolagets gruvorter med energi är till största delen borta. Gruvgångarna är vattenfyllda, och över gruvschaktet har man gjutit en platta i betong. Förutom att slagghögen är ett unikt minnesmärke över gruvverksamheten i Nyvång finns ett musem i det bevarade pumphuset.

Föreningen Nyvångs gruva har cirka 240 medlemmar där många är barn till anställda vid gruvan, uppväxta i Åstorp eller Nyvång. Ordförande i föreningen är Inger Pettersson som själv växte upp i Nyvång under gruvtiden. Hennes far och farfar arbetade som reparatör och smed i verkstaden ovan jord. Under andra världskriget när kolimporten inte fungerade var efterfrågan på den inhemska stenkolen stor, och i Nyvång arbetade 500 man i gruvan och 250 man ovan jord.
– Det var ett slitsamt arbete i gruvan, berättar Inger. Det var 8° C och blött. Tretusen liter vatten i minuten pumpades upp och leddes ut i Humlebäcken. Bostäderna i Nyvång försågs också med det rena, friska vattnet. Man jobbade på ackord och fyllde vagnar som tog 7,5 hektoliter med kol. Det lager med kol som man högg ut var 45-75 cm, så det var mycket obekväma arbetsställningar. Själva vägarna i gruvan är sammanlagt mer än 50 mil långa.

Siffror kan vara svåra att greppa, men de talar ändå ett tydligt språk, mycket arbete har uträttats. Som mest togs 2424 vagnar kol upp på en dag, från järnvägsstationen i Nyvång rullade då 500 meter järnvägsvagnar per dag. Totalt bröts alltså 7 miljoner ton kol i Nyvång. Utöver det har 2 miljoner ton obrukbart material hissats upp, varav det mesta idag ligger i ”Bergbunken”.

Olja ersatte kol
På 1960-talet ökade importen av olja och som energikälla konkurrerades stenkolen ut. Nyvångs gruva lades ner 1966. Den sista gruvan i nordvästra Skåne var den i Bjuv, vilken lades ner 1979. Stenkolens tid var förbi.

Rekreationsområde
Den 24 november i år beslutade kommunstyrelsen om inköp av det område där slagghögen ligger. Åstorps kommun blir ägare till ”Bergbunken” och ett rekreationsområde kommer att iordningställas. Kan det bli så att man kan sitta med en fikakorg 60 meter upp och kika ut över det före detta gruvsamhället? Så kan det nog bli, men den dag du ställer färden till ”Bunken” skall du inte glömma att besöka gruvmuséet! Ett rikt utställningsmaterial berättar om gruvepoken i nordvästra Skåne.

Källa: ”Bergbunken” av Erik Andersson och Hilbert Månsson, På kolgruvornas tid av Brita Hardenby och wikipedia.se.