Krukmakerimuséet i Kvidinge

Att Kvidinge har varit ett centrum för keramik och lervaruproduktion är kanske känt, men riktigt hur stor verksamheten varit är nog mindre bekant för många. Med Rönneådalens mäktiga lerlager som grund har ett 40-tal krukmakerier i Kvidinge och Västra Sönnarslöv bedrivit sin verksamhet under 200 år. För att bevara denna del av Kvidinges lokalhistoria har ett krukmakerimuseum skapats på Tomarps kungsgård.

Växte fram på 1800-talet
Krukmakerierna i Kvidingebygden började växa i antal under 1800-talet då gesäller från Ängelholm flyttade hit och startade egna verkstäder. Konkurrensen mellan krukmakarna i ”Lergökastan” var hård och de yngre krukmakarna sökte sig ut, bort från stan. Lera av god kvalitet fanns närmre i Kvidinge och det var också lättare att tjäna sitt leverbröd om man kunde ha ett litet jordbruk vid sidan om.

Krukmakeriverksamheten i Kvidinge växte och som mest fanns 10 verkstäder samtidigt. Det har i storlek varit verkstäder med en ensam krukmakare upp till lervarufabriker med ett femtontal anställda. Krukmakarna blev då ”fabrikörer” och de anställda var ”krukmakeriarbetare”. Maskinell produktion av blomkrukor under 1900-talet, med volymer upp till 5 miljoner blomkrukor om året, skilde sig avsevärt från de handdrejade bruksföremål som ingick i krukmakarens vanliga produktionen av krukor och krus, skålar, fat och burkar.

Lera från Rönnehill
Mycket lera togs från lertagen vid Rönnehill utanför Sönnarslöv där lantbrukare Henry Larsson hade en omfattande lerbrytning. Från 1920-talet och cirka 40 år framåt togs tusentals ton lera upp och såldes till de närliggande krukmakarna. Även vid granngården Vången fanns lertag. Då kvidingeleran höll hög kvalitet såldes även stora mängder till företag i Malmö, Stockholm och andra delar av Sverige. Vid Valbro i Sönnarslövs östra utkant låg vid förra sekelskiftet ett tegelbruk där lera togs till tegelproduktion. Under ett trettiotal år köpte även många krukmakare sin lera här.

För något år sedan tog ett företag som producerar byggnadsmaterial prover vid Rönnehill och man kunde då konstatera att det fortfarande finns högkvalitativ, ren lera i backarna mot Rönne å. Så teoretiskt sett kan en lerbrytning i Västra Sönnarslöv fortfarande vara aktuell.

Krukmakare blev keramiker
Under 1900-talet började hushållsföremål produceras på annat sätt och i andra material. På matborden fick svenskarna porslin istället för lertallrikar. Blomkrukor, skålar, fat och annat tillverkades i plast och andra material och efterfrågan på  lergods minskade. Krukmakarna hade svårt att få avsättning för sina produkter. Den senare delen av 1900-talet har krukmakarna i Kvidinge varit keramiker och producerat konstföremål, vilket många krukmakare i äldre tider snarare hade som en bisyssla. Även om de var skickliga konsthantverkare var det bruksföremålen som gav det dagliga brödet.

Museum på Tomarp
Krukmakeriet, som en del av Kvidinges kulturarv, tas tillvara genom krukmakerimuséet på Tomarp, vilket invigdes i juli 2016. I den historiska miljön på Tomarp har föremål från ett femtontal krukmakare och keramiker samlats i passande lokaler. Albert Svensson, Erik Lindkvist och Knut Hallsten är några av dem vars produktion finns på hyllorna. Hallsten var den första krukmakare som kallade sig ”keramiker”, vilket nog hade en högtidligare klang än det mer jordnära ”krukmakare”. Den äldre benämningen ”pottemagare” har väl idag – trots sin obestridliga charm – försvunnit helt.

Donation
Muséets utställningsföremål är till stora delar en donation till Kvidinge hembygdsförening från förre Kvidingebon Lars-Ove Larsson, uppväxt på Rönnehill där fadern bröt lera. Ett ekonomiskt stöd från Sparbanksstiftelsen Gripen på 170.000 kronor har bidragit till förverkligandet av muséet.

Samtida keramiker
En del av muséet ägnas till de Kvidingekeramiker som är verksamma idag. De har en gemensam, permanent utställning i ett rum intill den ”historiska” utställningen. Det är Tomas Anagrius, Anette Danielson-Dahlgren och Birgitta Svensson, vars produktion helt och hållet består av konstföremål. Bruksföremålens tid är förbi, men Kvidinges kulturarv som krukmakeri- och keramikcentrum har bevarats väl på Tomarps kungsgård.

Källa: Keramik från Kvidinge av Tomas Anagrius