Fabriken som försvann

Att Läderfabriken i Klippan är borta kan lätt konstateras. Kvar finns endast den gamla kontorsbyggnaden från 1915.

Efter noggranna undersökningar, där huvudstudien startade 2004, påbörjades det stora saneringsarbetet 2009. Arbetet är nu inne i den avslutande etappen. Stora mängder förorenad jord forslas bort från området och rena massor av jord fraktas dit. När saneringen är avslutad kommer ett grönområde med stigar att anläggas.

Sista etappen
Efter ett och ett halvt års väntan beviljade Naturvårdsverket 107 miljoner kronor i bidrag till saneringens tredje etapp, ett belopp som man räknar med skall täcka hela insatsen. Efter återställningen kommer landskapet att få ett något annorlunda utseende.

Det är framför allt tungmetallen krom och halvmetallen arsenik som finns ytligt i jorden kring Läderfabriken, men även flera meter ner i marken. Allt avfall ovanför grundvattennivå kommer att fraktas bort. Det är inte mindre än 100 000 ton jord och avfall som skall fraktas bort från området.
– Det kommer att deponeras på Nårabs anläggning i Hyllstofta, säger Tomas Henrysson, miljökonsult på Conviro i Lund. Där kommer man att kapsla in avfallet som en säker deponi. En mängd på 40 000 ton kommer att få ligga kvar nedanför fabriken och kapslas in på plats. Sedan tidigare har ytterligare 60000 ton kapslats in på plats.
Tomas leder projektet tillsammans med Monica Johansson, Klippans kommuns markingenjör, och företaget som utför det praktiska arbetet är mark- och anläggningsföretaget Svevia.

Killebacke
Klippans kommunala soptipp, ”Killebacke”, fanns under en tid på det område där Läderfabriken senare dumpade sitt produktionsavfall. I förhållande till fabrikens avfall tycks soptippen inte ha lämnat så mycket efter sig i marken. Man har vid provtagningar hittat ”normala” sopor som någon stövel eller ölflaska, men i mängd är avfallet från tippen ytterst lite jämfört med fabrikens avfall.

Sanering i landet
Parallellt med saneringen av Läderfabriken i Klippan utförs liknande arbeten på flera hundra ställen i Sverige där miljöer har förgiftats på olika sätt. Det kan vara små anläggningar som till exempel en biltvätt, men även större fabriker. Ett sådant exempel är arbetet på BT Kemi i Teckomatorp som snart också går in i sin tredje etapp. På BT Kemi hade man olagligt grävt ner tunnor i marken, vilket fick stor  uppmärksamhet på 1970-talet. Något lagbrott ligger inte bakom förgiftningen av marken under och nedanför Läderfabriken i Klippan. När miljölagstiftningen blev mer strikt på 1970-talet anpassade man sig efter det och 1974 sökte Läderfabriken koncession för verksamheten, vilken beviljades.

Läderfabriken startade sin verksamhet 1906. Det var under en period då norra delen av Klippan fick ett flertal industrier; bryggeri, tegelbruk, läderfabrik och mejeri. Den främsta produkten genom åren var ovanläder till skor. Fabriken lades ner 1988 och stod och förföll i flera år innan beslut om sanering av området togs. År 1996 gjordes en del saneringsarbeten i området, men det stora arbetet började när fabriken revs 2009-2010. Då plockades den 65 meter höga skorstenen ner, sten för sten, och ett landmärke för Klippans centrum försvann. Etapp två, under 2011 och 2012, innebar sanering av ett antal trädgårdar som ligger mellan Cösters dal och fabriksområdet. Dessa trädgårdar hade sannolikt fått sin jord förorenad i samband med att Läderfabriken brann 1917.

Landskap
När saneringen är slutförd kommer ett större strövområde att anläggas. Som ett minnesmärke över Läderfabriken kommer fundamentet till den 65 meter höga skorstenen att bevaras. Området får ett böljande landskap och vid Cösters dal planeras en utsiktsplats.

Kontoret
Något beslut om vad som skall hända med den enda byggnaden som är kvar, kontoret, har inte tagits. Varför inte ett industri- och sportmuseum, funderar nog någon Klippanbo. Tja, ingen dum idé. På något sätt måste väl vår industrihistoria bevaras. Eller?

De historiska fotona är tagna ur Blomgrens arkiv