Klippans häkte – blev bönehus

”Läseriet” kom på 1850-60-talet till Åby (Klippan). Motståndet blev stort. Inga lokaler för möte lämnades ut. I Åby blev det en annorlunda lösning: Häktesbyggnaden.

Tre folkrörelser fanns: Frikyrko-, nykterhets- och idrottsrörelsen. Medan idrottsrörelsen bemöttes positivt var motstånd stort mot de två andra. Nykterhetsrörelsens arbete i loge och viskning av lösenord förbryllade och fördömdes från predikstolen i Gråmanstorp. Frikyrkan bröt upp enhetskyrkan i landet, underminerade dess auktoritet. Motstånd mötte, motåtgärder sattes in. Lokaler ”stängdes”. Möten fick hållas i annat.

Knappast en by i Söderåsbygden saknade bönegrupp Några byar blev centralplatser. T ex Linnetofta, Penarp – där fanns predikanten ”Penarps präst” – och Gyllsjö. Så var det även i andra bygder.

Viktigt för enhetskyrkan var att slå vakt om den ”rätta” kristna läran. 1858 larmade prosten Andreas Lundquist i Gråmanstorp. Den sedan 1854 verksamme skolläraren O J Palm anmäldes för att ha ”avfallit från den rena evangeliska läran”. Han avsattes.

Frikyrkliga väckelsen hade pågått länge i främst England. I Sverige hade sporadiska inslag av väckelsen kommit på 1700-talet. En lag stiftades 1726 som förbjöd möten och bibelläsning utanför kyrkolokaler. Blotta misstanken räckte för strängt straff.

Religionsstrider uppstod. Men ”läseriet” gick inte att stoppa.

I bygderna hölls möten i trånga stugor och andra lokaler. En var ”Åby gamla häktesbyggnad” i tingsvaktmästare Per Jönssons bostad, som var halva häktet.

Allt mer organiserades frikyrkliga verksamheten. 1891 väcktes förslag att bildas Klippans missionsförening – blev av 1894. Frälsningsarmén, KFUK-KFUM och baptistförsamlingar uppstod.