Åbyhem 150 år – började som fattiggård

Åbyhem är en stöttepelare i Klippans kommuns äldreomsorg. Verksamheten inleddes för 150 år sedan – som fattiggård. Äldreomsorgen byggdes ut och förde Klippan på 1980-talet till Sverigetoppen.

I årtusenden har människor som blivit gamla, sjuka och orkeslösa och inte kunnat försörja sig ställt frågan: Hur ska jag klara mig? Det handlar om liv och död. Att ha starkt ”skyddsnät” blev livsavgörande. Detta insågs redan på äldre jägarstadiet, där familjegruppen var bas och där trygghet och föda utgick ifrån. Dock fick inte gamla och sjuka bli ett hot mot gruppens fortlevnad. Då avskiljdes de och ”satts ut i vildmarken”. Visserligen slogs mindre grupper samman till större, större byte kunde nedläggas. Men principen var den samma.

Så kom jordbrukarsamhället med växtodling, boskapsskötsel och fast boende – men i familjegrupp. Problemet att ha tillräckligt många ”försörjare” var kvar. Jordbrukskulturen spreds över landet. Socknar uppstod som fick ta hand om de gamla och orkeslösa. Det skedde först genom auktion: Den som krävde minst för att ta emot den auktionerade. Det sågs som allt jobbigare. Fattighus inrättades, för gruppen utanför samhället. I Gråmanstorps socken inrättades fattighus på 1700-talet.

Nästa steg blev att köpa en ”fattig-gård” och placera gamla och orkes-lösa, men ibland även föräldra-lösa barn. En fattiggård var delvis självförsörjande. I Gråmanstorp kom frågan upp. 1865 togs beslutet om köp av Åby 3, som efter omändring togs i bruk 1866 och blev på sitt sätt inledningen till Klippans kommuns äldreomsorg som på 1980-talet var så välutvecklad att Klippan pekades ut av Socialstyrelsen som studieobjekt för delegationer från Tokyo. Hela bredden från ”eget boende” till institutionsboende och sjukhem fanns.

Till stor överraskning föreslogs att Åbyhem skulle läggas ned. En kraftig reaktion kom från Klippans PRO – med stöd av övriga pensionärsföreningar i kommunen. Åbyhem fick vara kvar. Det blev om- och tillbyggnad och idag ångrar ingen att Åbyhem räddades.