Zignerat Zachhau
Jag sitter och väntar på att inspirationen ska ramla över mig och förvandla mina fingrar till smattrande trumvirvlar över tangenterna. Eller att motivationen ska flyga in och ta min kropp i besittning, teleportera mig till träningsstudion och så ska jag plötsligt tycka att träning är så in i helvetes kul. Men det händer liksom inte.
Det enda som händer är att jag kommer på att det nog i ett av skåpen finns några gamla godisklubbor. Jag ställer mig på en av köksstolarna och med livet som insats rafsar jag fram klubborna. Som bonus för min insats hittar jag också 85-procentig choklad. Vinglar ner från stolen och sätter mig och väntar på den där inspirationen igen.
Börjar gnaga på en klubba och blickar ut över köks-golvet. Herrejesus vad mycket grejer två små människor kan släpa fram på ingen tid alls. Jag ålar ner på golvet
och börjar plocka upp. Kastanjer, leksakskastruller, decilitermått… AHA! Det var där decilitermåttet var! Hundens favoritnalle ligger i leksakskökets ugn. Fort-sätter krypa in i vardagsrummet när jag ändå är igång. Blickar in under soffan och hittar en fjärrkontroll, mer kastanjer, en liten strumpa och en halväten morot(!!!). Plockar, plockar, plockar….
Min stora flicka är väldigt förtjust i tejp. Hon tejpar gärna på det mesta. Jag drar bort några meter tejp från hennes piratskepp och funderar på varför hon har tejpat massa neongrön papperstejp på piraternas boning.
– Jag tejpar alla saker för att de inte ska gå sönder, är hennes svar.
Ganska logiskt ändå, när man tänker efter. Vår hund springer förbi mig och hoppar upp i soffan. Vad var det han hade i pälsen hinner jag tänka innan jag inser att det är neongrön tejp… Tur att det är papperstejp som går att avlägsna utan att någon behöver åka in och få en stelkrampsspruta.
Jag går ut i köket igen och ger mig på den där chokladen. 85% mörk choklad. Som att bita i en rutten kakaoböna ute i djungeln. Jag försöker ändå tänka att det är smaskens. Om jag kör det i en skål i micron och sen häller det över den där isiga, ledsna vaniljglassen som vi hade i frysen? Kunde inte det vara lite festligt?
Jag hämtar glass och kör chokladen i micron. Sätter mig ner igen framför datorn och blickar ut över höstens färger. Och se på fan, fingrarna har ju dansat över tangenterna, alla små-prylar på golvet har plockats upp, jag har improviserat i köket som en mästerkock, i princip alla kastanjer är upp-hittade, hunden har fått tillbaka sin favorit-nalle OCH blivit befriad från tejp och Zignerat Zachhau i oktober-numret är skriven!