Daggmask – den late växtodlarens vän

Skön är den inte, men nyttig – växelvarma, långsmala, tarmlika daggmasken utan ögon eller öron, men med mun. Nyttig genom att vara ”bördiga jordars byggmästare” och ”lata växtodlares vän”.

Daggmasken har utvecklats från vattenlevande varelse. Den anses ha funnits i 200 miljoner år, i stort sett oförändrad, blev jordlevande och -förbättrande genom att dra ned döda växter i jorden, svara för luftning som marklevande organister har nytta av. Äter sig fram och lämnar näringsrik avföring. Den finns över hela jordklotet, utom i köld- och torröknar.

Maskens nytta belystes redan i antiken, av Platon och Aristoteles. Men sågs under århundraden som skadedjur, tills Charles Darwin redde ut förhållanden och maskens betydelse. Den har många fiender, men ingen så kraftfull som dagens moderna jordbruk med dess gödsling, giftbesprutning och djupplöjning. Det har inneburit att antalet daggmasker per kvm minskat från kring 400 till 10, från ängsmark till modernt jordbruk. Det gör att bearbetningen som maskarna normalt gör nästan helt uteblir. Spridningen av gödning och gift dödar inte bara maskarna, utan även mikroorganismerna, jordarna utarmas allt mer. Det kunde ha varit tvärt om, om samarbetet med daggsmaskarna upprätthållits. På gång är nya brukningsmetoder.