Från gräsmatta till trädgårdsäng

En ansad gräsmatta ser prydlig ut. Men är ekologisk enfald. Nu hörs nya toner: Att satsa på en trädgårdsäng – ett blommigt, nyttigt, energisnålt och miljövänligt inslag.

Gräsmatta antas vara från medeltiden, men är äldre än så. Första beskrivna gräsmattan anlades av Plinius den yngre år 79 på familjens gods ”Villa Tiberinum” vid Rom. Ansningen skedde manuellt med skära. Men gräsmattan avvek från ”vildmarken”, såg prydligt ut. Att anlägga gräsmattor spred sig upp i Europa. Syntes allt mer från slotten på 1500-talet. Kom vid den tiden till England, sedan till Sverige. På 1800-talet kom gräsklipparen. Då blev gräsmattor vanliga, även vid villor men ofta som en liten matta. Merparten av villaträdgårdarna användes till nyttigheter. Allt mer försvann nyttoträdgårdarna, gräsmassorna ökade liksom gräsklipparnas ”väsen” och avgaser.
Irritationen ökade. Då gräsmattor var ovanligt energikrävande i jämförelse med t ex ängsmark, kom tanken upp att anlägga trädgårdsängar. Vid Sveriges lantbruks-universitet pågår forskning kring användbara ängstyper – nyttiga, miljövänliga, underhållssnåla (två gånger per år) vackra inslag i trädgården till gagn för insekter.