”Perstorps stad” – men regeringen sa nej

Perstorp var 1959 på väg att bli stad. Men var för sent ute. Klippan sökte fyra gånger. Sista gången 1960. Det blev nej då. De tre andra gångerna tog man tillbaka ansökan – av kostnadsskäl.

Perstorp hade kommunfullmäktige och municipalfullmäktige. En förvaltning till var och en. Det blev dubbelarbete. En förvaltning räckte, ansåg man. Varför inte söka stadsrättigheter? Till bilden hörde att Perstorp AB var känt i Sverige och i stora delar av världen. Därför beslöt Perstorp den 3 november att ansöka om att få bli stad.

Men regeringen sa nej. Inte därför att oenighet rådde inom kommunen och mellan remissinstanser. Där var det total enighet: Perstorp borde bli stad. Förklaringen var att begreppet stadsrättigheter var på väg att försvinna. Istället skulle alla vara ”kommuner”. De som sist fick stadsprivilegium var Hagfors och Oxelösund 1950 och Säffle 1951. För 1971 försvann begreppet stad. Då fanns 133 orter med stadsprivilegium. En del av dessa fortsatte med ”stad” i namnet, som t ex Malmö.

Städer uppstod för c:a 8 000 år sedan, då jordbrukssamhället uppstått. Det blev samlingsplatser för handel, hantverk och juridisk verksamhet. Industrin kom och industristäder uppstod på 1800-talet. Lagar för bebyggelse, brandsäkerhet, hälsovård, ordning och juridik, planering och för val behövdes. 1952 års kommunreform kom, stadsstadgor ska tillämpas i alla kommuner. 1971 blev alla landskommuner och städer enbart ”kommuner”. Det innebar att Perstorp inte fick bli stad.