”Välståndsstugor”

Välståndsökningen i landet innebar att många kunde skaffa sommarstugor.

Men det var först vid 1930-talets slut som arbetarklassen hade råd med detta. Då var det enkla sportstugor som gällde. Sommarboende började annars vid 1700-talet slut, bland de välsituerade. Gårdar och torp togs över eller hyrdes. Men de skulle ligga vid vatten. Vid 1800-talets början började borgarklassen bygga speciella sommarvillor. Det utvecklades allt mer under 1900-talets första år. Blev vanligare från 1938, då lagstadgade semestern införts. Det var enkla, primitiva men trivsamma sportstugor, dock enbart sommarboende. Men det blev allt vanligare med vinterbonade stugor. Nu ses EU-medborgare – främst från Tyskland och Danmark – allt mer som sommarstugeägare i Sverige.