Från gårds- till byamålning – kulturhistoria skapas

I allt fler ”byar” har intressant kultur- och lokalhistorisk målning börjat presenteras. Med skisser eller svart-vita foto som förlaga har målningar skapats, som t ex av Kaj Seger i Perstorp.

Makthavare av dignitet avbildades tidigt. Den första tiden blev det statyer. Allt mer kom bildmålning med. Makthavarna skulle förhärligas. Sedan arkitektoniska skapelser, placerade i sin miljö. Makthavare blev även avbildade i viktiga situationer, ofta i krig. Den ”lilla människan” syntes däremot inte till på bild.

Så kom tiden då alla slott och herresäten skulle avbildas. Etablerade konstnärer fick uppdraget och fick bra betalt. Hur såg bebyggelsen i landskapet för övrigt ut? Det syntes inte. Men så kom skiftesreformen. Byarna ”sprängdes”. Gårdar flyttades ut. En del utvecklades väl. Stolta ägare ville få gården avmålad. ”Gåramålare” uppstod. I denna bygd var Paul Nelson 1849 – 1934 en av de mest kända. Andra var: Fritz Altenburg, Cal Ljungberg, Eugen och Sten Sandberg, Carl Sjunnesson, Edvin Nilsson m fl. Så kom fotokonsten och flygfotografering. Gårdsmålningar ”gömdes undan”. En kulturskatt var på väg att försvinna. Men museiintendent Gustaf Åberg i Simrishamn ville annat. Han arrangerade en utställning med ”gåramålningar” på Österlens museum. Det blev succé.

Ute i byar fanns skisser, teckningar och svart-vita foton. De har börjat återskapas som målningar. Bygder och miljöer har levt upp, som
t ex i Perstorp. Eftersom foto tagits under 1900-talets första tid så syns ”byar” i olika utvecklingsskede, målningarna blir högintressanta, utställningar ordnades, besökare kom, diskussioner uppstod. Miljöer som försvunnit har ”återuppstått”. Byamålningarna är en kultur- och lokalhistorisk skatt.