Skolslöjd – från ett danande till skapande

Obligatoriska folkskolan infördes 1842. Bönderna var först ointresserade att skicka barnen dit. Det som ändrade synen var införandet av skolslöjd – som sågs som ett ”matnyttigt ämne”.

Att slöjd hade en disciplinerande och karaktärsdanande effekt på barn var djupt rotat. Från 1600-talet fick föräldralösa barn lära sig att sy och slöjda, i fattigvårdens regi. Det var nyttigt och praktiskt. 1760 beskrev läkaren David Schultz von Schultzenheim ”handens övning” som medel för ”tiggande barn och ungdomar” att få ordnade förhållanden.

Slöjd var ett populärt och stimulerande ämne, som infördes som frivilligt ämne 1878. Först 1955 blev skolslöjd obligatorisk. Slöjd var praktiskt och ”stimulerade ordningssinne och karaktär”. 1919 års undervisningsplan föreskrev att slöjd gav ”användbara saker”. Flickslöjd kom före ”gosslöjd”. Att sy ordnades lätt. Träslöjd krävde särskilda lokaler och utrustning, som kostade – och fick vänta, tills statsbidrag kom. Slöjden skulle förbereda flickor ”som husmödrar”, pojkars slöjd sågs som personutvecklande. Skolslöjdens blomstringstid kom 1880-1920, vid industrialismens expansion. Att inte tappa ”handels- kunskap” betonades av bl a folklivsforskare. Ämnet ansågs ge utlopp ”för naturlig skaparlust och fyllde glappet mellan hem och arbetsliv”.

1960 fick ämnet ett uppsving. Sy- och träslöjd blev obligatoriskt för både pojkar och flickor 1969. Kreativitet och problemlösning betonades i en ”process där tanke, upplevelse och handling samverkade”. På 2000-talet ifrågasattes skolslöjden.

Lokalt i Söderåskommunerna började slöjd vid 1800-talets slut. I Klippan användes tidigare fattighus, vid gamla brandstationen, från 1920. Nya och ändamålsenliga lokaler kom. Det blev sy- och träslöjd samt skolkök för både pojkar och flickor. Skärbrädan var första ”grejen”, gymnastikpåse och förkläde syslöjdens. Det senare för skolköksdelen, som i Klippan var förlagd till Stackarps skola.