Lägeskoll: Honduras – med Emma Brinkåker

Minnesgoda läsare kommer säkert ihåg de artiklar Söderås Journalen skrev (augusti och december 2012) om Perstorpstjejen Emma Brinkåker och hennes äventyr som volontärarbetare i Honduras huvudstad Tegucigalpa. Nu är det dags att stifta bekantskap med henne igen och höra vad hon haft för sig sedan sist.

Hur går det med arbetet som museiguide?

– Jag trivs lika bra fortfarande. Vi guider är som en enda stor familj och har fantastiskt roligt när vi jobbar. Det kommer även många utlänningar och andra volontärer hit, och det är alltid roligt att prata med dom och höra deras historier om vad de gör här. Sedan är det ju väldigt roligt med alla barn som kommer hit också.

Du pratade ju ingen spanska när du åkte ner. Hur går det nu?

– Jättebra! Jag förstår i princip allting nu, och jag kan själv hålla igång en konversation på spanska. Jag fattas en del ord fortfarande, men jag har ju ytterligare tre månader att lära mig på innan jag åker hem.

Hemresan ja. Hur känns det när du tänker på den?

– Jag är väldigt dubbelbottnad. Det ska så klart bli kul att träffa vänner och familj igen, och det känns bra att återvända till säkra och lugna Sverige, men jag kommer att sakna Honduras väldigt mycket. Jag har hittat några fantastiska vänner här, och mitt jobb är underbart, så det kommer bli tufft att åka hem också.

Har du kommit in någon slags vardag, eller känns allting fortfarande som ett enda stort äventyr?

– Man har definitivt kommit in i någon slags vardag nu. Man vaknar samma tid varje dag och går och lägger sig vid samma tid på kvällen, men man vet aldrig vad som händer däremellan. Det händer alltid något nytt, stort eller litet.

Vad är det bästa med att vara i Honduras?

– Det är definitivt jobbet! Det är nog det bästa jobb jag någonsin kommer att ha.

Och det sämsta?

– Att det är så farligt att vara ute att man inte känner sig säker. Jag saknar verkligen att kunna gå ut och gå eller ta en löprunda när jag känner för det.

Senast vi pratades vid var i december. Hur var det att fira jul, nyår och påsk i en annan kultur?

– Jag firade julen med min värdfamilj här i Tegucigalpa. Julafton är lite som nyår för oss i Sverige. Man lagar mat hela dagen och äter en sen lunch, och sedan när vänner och familj kommer över äter man lite snacks och sånt. Sen på tolvslaget säger man god jul och kramar om varandra. Utanför går fyrverkerierna igång och när man har kramat alla äter man maten som man hade förberett under dagen. Dagen därpå delar man ut julklappar. Nyår firar man likadant som vi gör i Sverige. Påsken firar man inte riktigt. Alla är lediga från måndag eller onsdag eftermiddag under påskveckan, men då åker de flesta till kusten för att sola och bada.