Skolhus redan 1832 – Riseberga föregångskommun

Riseberga kommun framstår som föregångare på skolans område i det som nu är Klippans kommun. Redan 1832 – långt innan krav ställdes – fanns det skolhus, som låg vid kyrkan.

”Barn, drängar och pigor bör själv kunna läsa guds ord.” Det ansåg Karl XI och ålade prästerna i 1686 års kyrkolag att se till detta. Det blev protester. I ”Kungligt cirkulär” från 1695 slogs fast: ”Ingen får komma till Herrens nattvard utan att ha läst hela katekesen”. Det innebar att husförhören var införda. 1762 uppmanades socknarna att ”anställa, vandrande lärare”. Barnen drogs samman till olika platser. Dit kom läraren. Att kunna läsa, skriva och räkna blev viktigt. Riksdagen beslöt införa ”Obligatorisk undervisning” från 1842. Dessutom uppmanades socknarna att uppföra skolhus.

Det behövdes inte i Riseberga. Där fanns skolhus redan 1832. Dock var det frivillig undervisning, tills 1842. Riseberga kommun delads in i tre skoldistrikt 1852: Riseberga by och kringbygd blev ett distrikt. Sedan fanns två ytterdistrikt. I de senare undervisade dock ambulerande lärare. Resultaten i dessa ytterdistrikt blev dåliga och ledde till beslutet 1863 att ha fasta skolhus. Detta beslut tog tid att verkställa. Tvister uppstod och först 1896 fanns skolhus i distrikten, som nu blivit fyra: Riseberga, Ljungby, Bonnarp och Gundetorps. Dessutom tillkom skolhus i Forestad, Brandsberga och Broröd. 1952 byggdes centralskola i Ljungbyhed. Ny skola uppfördes i Riseberga och i Färingtofta.