Marknader – från viktigt till symboliskt varuutbud

Marknader var i äldre tider viktiga. De var enda sättet för bredare varuutbud. Några marknader var viktigare och högtidligare än andra. En var julens ”Tomasmarknad” den 21 december.

Marknad kommer av latinets ord ”mercatus” (handel) och var organiserad verksamhet knuten till bestämda platser. De var äldre tiders viktiga varuutbud. Två typer av marknader fanns. De ”enskilda marknaderna” som bara de inom ett område – vanligen en stad – fick utnyttja. Sedan ”frimarknader” som vände sig till alla. En form av frimarknader var de så kallade lantmarknaderna, som sedan ”urminnes tider” låg utanför städerna. En viktig marknad var den på Göingevången i Riseberga, som antas ha anor från medeltiden, som flyttades till Åby (Klippan) och blev Åby marknad med startår 1764.

Redan 1788 såg Gustaf III ”till att bara en typ av marknader fanns”. Olika slag av varuutbud fanns, från veckotorgmarknader till lövmarknad (midsommar) och inte minst julmarknad på Tomasdagen. 1760 fanns 550 stora marknader i landet. Alla presenterade i almanacken, för sin del av landet – här nere ”från Lunds horisont”. Julmarknaderna var extra festliga. Då skulle det handlas inför julen.

År 1846 släpptes lanthandel fri i landet, 1864 blev det näringsfrihet i hela landet. Det fick effekt för marknaderna, som allt mer minskade i betydelse för att i dag mest vara av symbolisk art. Dock har julmarknaderna – numera ofta i föreningsregi – behållit en stor portion av speciell stämning.

Handeln försökte höja julstämningen med julskyltning. Men när varuhusen kom blev även detta inslag överspelat. Julhandel började allt tidigare, med ständig julskyltningen. Nytt är de speciella ”mat- och hantverksmarknader” som uppstått på landet.