Förfalskning av dokument – även på Klippanpapper

Förfalskningar av dokument redovisas i massmedia, som inte är något nytt. Det har pågått länge. Även papper från Klippans pappersbruk har använts – och bidrog till av-
slöjade.

När det betalades för gamla handlingar och namnunderskrifter öppnades en förfalskaremarknad. Det började 400 år före vår tideräkning, i en bokhandel i antikens Aten. Även kyrkliga förfalskningar fanns. Dessutom förfalskning av protokoll, som ”Sions vises hemliga protokoll”, ”Hitlers dagböcker”. Drivkrafter var: Att tjäna pengar. Att påverka skeende.

Stora uppsvinget för autografsamlandet kom efter Napoleonkriget på 1800-talet, främst i Frankrike. En stegrad ekonomisk, social och kulturell ambition bidrog. Det gav status att uppvisa värdefulla autografer. Sådana dök upp i massor. 1800-talet blev ”det kommersiella förfalskandets gyllne tid”. Legendariska förfalskare uppstod. En var Varin Lucas. Han sålde falska handlingar till en expert i Franska akademien. Det var från Sokrates, Vergilius, Herodes, Maria Magdalena och ja även från Julius Caesar. Alla skrivna på franska!!! Sammanlagt 27 345 handlingar – 22 var äkta. Han förlorade 140 000 franc, blev vanärad och utskrattad. Docent Ingemar Carlsson konstaterade spydigt i sin bok ”På lögnens vägar”: ”Så fick vi alltså reda på att Caesar använde ”antikens världsspråk franskan” då han skrev brev”. Varför franska? Lucas behärskade inget annat språk? Varför köptes breven?

Sverige var inte förskonat, närmast tvärt om. Framförallt en såg till att ”marknaden mättades” – Mauritz Samuelsson. Han var konstnär, bokhandlare, antikhandlare – och förfalskare. Av en händelse upptäcktes falsarier, eftersökningar skedde, kända svenska arkiv genomgicks. Det var illa ställt. En stor del var förfalskningar.

En handling var undertecknad av härförare Moritz av Sachsen som levde 1521-1553. Han hade skrivit på maskintillverkat papper med vattenstämpel från Klippans pappersbruk – som fanns först från 1832 – nästan 300 år efter sin död.