Järnvägen 120 år – gav Ljungbyhed sitt namn

Efter mycket tal, men tack vare militären, invigdes järnvägen mellan Klippan och Röstånga 1892, som förlängdes till Eslöv 1898. Det gav även Ljungbyhed dess ortsnamn. 1961 gick sista persontåget.

Ångkraft och ”skenor” fanns på antiken, som kuriosa. På 1700-talet användes ångkraft för att driva maskiner. 1769 uppfanns ångvagn, som Wilhelm Murdoch byggde om till ånglokomotiv. Premiären skedde 1785. Det blev fiasko för maskinen på järnhjul på stenlagd gata. Hånskratt utbröt. Konstruktören stannade loket, klev av och ”golvade hånaren”.

Lokidén var god. Men förbättring behövdes, som kom. Järnvägsspår krävdes, anlades och 1825 kördes första turen, som var i England. Sverige var tidigt ute. Engelsmannen Stawford anlade ett järnvägsspår mellan Höganäs gruva och hamnen redan 1798, som lades ned 1871.

Järnvägstanken tog fart i Sverige. 1853 beslöts bygga stambana i landet. Första delen invigdes 1862. Då fanns en bana, mellan Örebro och Nora – från 1856.

I NV Skåne kom järnvägsplaner upp 1859. Främst med spår mellan Helsingborg och Hässleholm, som förverkligades och invigdes först 1875. Tidigt fanns tankar på ett spår från Klippan till militära anläggningen i Ljungbyhed. Ett annat förslag var att ha ett spår mellan Hyllstofta och Eslöv, genom Färingtofta.

Militären tryckte på, en järnvägkommitté bildades med kapten Henrik Wilkens som kraftfull ordförande. Den 1 januari 1891 var det byggstart. 130 man deltog i projektet. Den 17 oktober 1892 invigdes linjen Klippan-Röstånga, som förlängdes till Eslöv och invigdes den 26 november 1898. Den 31 augusti 1961 gick sista persontåget på banan. Den 6 juli 1980 återupptogs persontrafiken i Museiföreningen Klippan-Ljungbyheds järnvägs (Helsingborgs Veteranjärnväg) regi. En förening som bildades 1972 av Gustaf Rudebeck, Anders Edler, Ola Vahl, Gunnar Boman och Lars Hagerman. 2012 får 120-åriga banan trafik.