Skolskjuts – blev allmän först på 1950-talet

Skolväg på fyra-fem kilometer var inget ovanligt till in på 1900-talet. Frågan om skolskjuts fördes på tal 1914, fick statlig stimulans 1926. I Söderåsbygden infördes skolskjutsar på 1930-talet.

Folkskola infördes 1842. Kravet var: Minst ett fast skolhus i varje socken, senast 1847. Låg skattekraft och sparsamhet gjorde att det ofta bara blev ett skolhus – i närheten av kyrkan. Det innebar långa skolvägar för många barn – som i Söderåsbygden.

Att gå till skolan gällde långt in på 1900-talet. Protester hördes. 1914 inventerade ”Folkundervisningskommittén” skolvägarna. 1910 hade: 13,5 procent 3-5 km skolväg, 3,8 procent över fem km.

Motorfordon kom på 1920-talet. 1926 blev ”startskottet” för skolskjutsarna. Staten beslöt bidra med 50 procent av kostnaden. För lite, ansågs i kommunerna. 1935 utökades stödet till 80 procent. Då blev det fart på inrättandet av skolskjutsar.

Kommunerna hade mött svårigheterna genom att inrätta små skolor, som nu lades ned. Eleverna koncentrerades till större skolor. 1952 kom första kommunsammanslagningen, som gav färre men ekonomiskt starkare kommuner. Nu blev skolskjutsar allmänna.

Gråmanstorps kommun är typisk för Söderåsbygden. Det gick att få skjuts med – som man sade ”automobil” – till skolläkare eller liknande.

1938 fick läraren Algot Hannrup i uppdrag att utreda vad skolskjutsar i kommunen skulle kosta, inför läsåret 1938/39: Med fyra stopp 3 424 kronor, om eleverna först gick Gråmanstorps skola 2 996 kronor. Det blev det förstnämnda förslaget som vann, som kommunen sökte statligt bidrag för. 1948 inköptes begagnad buss för skolskjutsar, men skjutsandet lades allt mer ut på entreprenad.