Ett yrkesliv bakom kameran

Det började med ett felval i skolan, men detta lilla misstag har sedan lett till att han fått se världen som pressfotograf och arbetat med alla från Carola och Toto till Michael Phelps, J-O Waldner och många fler. När Rickard Nilsson i de tidiga tonåren skulle välja inriktning för ”fritt valt arbete” på Snyggatorpsskolan satsade han på elektronik. När han inte fick detta förstaval fick han hålla tillgodo med reservalternativet: Foto och film.
– Det blev ganska bra till slut i alla fall, skrattar han.

Bra att växa upp i Ljungbyhed

Rickard Nilsson är idag boende i Hässleholm, men föddes i Ljungbyhed 1964. Som så många Ljungbyhedsbor i den generationen är barndomen och uppväxten präglad av F5. Rickards far Knut var flygplansverkmästare på F5, och modern Barbro hade sin försörjning inom barnomsorgen, där hon passade många barn vars föräldrar arbetade på F5. Krigsflygskolan var helt enkelt pulsådern i samhället.
– Jag minns detta som ett bra samhälle att växa upp i. De flesta kände varandra och föräldrarna höll koll på oss barn. Jag vet många barndomskompisar som flyttat från Ljungbyhed under några år, men som sedan kommit tillbaka när de själva valt att skaffa barn.

Fotografi var alltså ingen passion för Rickard från tidig ålder. Som liten hade han som så många andra barn istället siktet inställt på att bli rockstjärna. Han började spela trummor som sexåring.
– Jag hoppas väl fortfarande på att bli rockstjärna någon gång, säger han med ett leende.

Han har varit i rockstjärnemarkerna och ”tassat”, i alla fall lite i utkanten, men mer om det senare.

Praktik på Kvällsposten

Emellertid så fick alltså Rickard i samband med film- och fotokursen i skolan upp ögonen för det där med fotografering. När det var dags att göra pryo, som det hette på den tiden, i nionde klass skrev Rickard ett brev til Kvällsposten. Hans farmor och farfar bodde i Lund, och där fick han inkvartera sig under pryoveckorna i Malmö.
– De tog emot mig med öppna armar på Kvälls-
posten. Jag lärde mig fotografering från grunden, och redan under gymnasiet började jag att hoppa in där på helger och skollov.
Efter studenten gjorde han sin militärtjänstgöring på Värnpliktsnytt i Stockholm – något han knappast är ensam om bland landets fotografer och journalister.
– Det är en perfekt skola. Man gör sin gröntjänst som vanligt, men efter ett par månader blir man placerad på redaktionen där man arbetar som journalist på heltid. Jag gick rakt in i produktionen och fick lära mig hur mycket som helst.

Tillbaks till Ljungbyhed

När han muckat från ”lumpen” blev det Kvällsposten igen, och Rickard fotade det mesta inom sport och nöje. Han var till exempel med på Palladium den där historiska kvällen när Carola slog igenom och vann melodifestivalen 1983 med Främling. 1989 kom då erbjudandet om att bli flottiljfotograf på F5. Ett drömjobb för den flygintresserade Rickard.
– Det var som att komma hem. Jag har alltid varit flygtokig och tyckte att det här var kanon.

Rickard, som ofta tenderar att hamna i händelsernas centrum, fick utlopp för annan kreativitet än den rent fotografiska. Han var bland annat med och startade F5-bandet – ett coverband som deltog i Företagsrocken på Tivoli i Helsingborg och som sedermera fick massor av spelningar. Höjdpunkten var Vattenfestivalen i Stockholm 1993, där man uppträdde i flygställ inför tusentals åskådare. Rickard blev alltså rockstjärna till slut – om än som coverbandsmusiker. Livet lekte!

Vidare till Bildbyrån

I mitten av 90-talet kom så beslutet om nedläggning av F5. Rickard hade vid den här perioden redan börjat frilansa på halvtid parallellt med jobbet på F5, som han hade börjat tröttna lite på. En kontakt med Bildbyrån i Hässleholm hade etablerats, och tanken var att han så småningom skulle bli sin egen och frilansa på heltid.
– Jag hade träffat min blivande hustru Anette och flyttat till Hässleholm, och när jag träffade Bildbyrån för att göra upp om ett frilanssamarbete slutade det med att jag blev anställd istället.

Som fotograf på Bildbyrån fick Rickard se världen (eller i alla fall idrottsarenor, hotellrum och flygplatser, som han själv säger…). Att plocka ut höjdpunkter från den här tiden är i princip omöjligt, eftersom han har varit med om så mycket, men Paralympics (OS för handikappade) i Beijing 2008 var något alldeles extra.
– Det var det häftigaste jag har varit med om – ett riktigt jätteevenemang med fulla arenor precis som de ”vanliga” olympiska spelen. Att gå in i ”Fågelboet”, som var den stora friidrottsarenan, när där var fullsatt med 90 000 personer var otroligt.

Ingen sportfanatiker

Trots att han varit på idrottsarenor världen över är Rickard ingen sportfanatiker. Det är ju istället musiken som ligger honom allra varmast om hjärtat. Amerikanska veteranrockarna Journey är ett av favoritbanden, och han älskar att gå på konserter. För det är något helt annat att stå framför scenen som åskådare.

– När man är fotograf har man oftast restriktioner att man bara får vara där de första tre låtarna eller något sådant.

2010 kände Rickard att det var tid att göra något annat igen. Han började, trots de ”maffiga” uppdragen med OS som den stora juvelen i kronan att tröttna.
– Det börjades kännas tråkigt att åka på handboll i Lund en fredagkväll, och jag kom på mig själv med att allting gick på rutin. Och när det känns så måste man göra något annat.

Rickard, som sedan tidigare hade goda kontakter på Helsingborgs Dagblad, har istället äntligen gjort verklighet av drömmen att starta eget. Med egna företaget RN Bild frilansar han åt olika uppdragsgivare, bland annat Helsingborgs Dagblad. Fågelboet i Peking och Bruce Springsteen-konserterna på Ullevi är nu bytta mot countryfestivalen i Hishult och skördefest i Asmundtorp. Stora kontraster – men Rickard älskar det!
– Det roligaste är att träffa ”riktiga” människor och inte bara idrottare och musikartister.

Hur motiverar han då sig att fortsätta med fotograferandet, trots allt han varit med om? Inga problem för Rickard. Mottot är givet:
– Den bästa bilden är inte tagen än.