Bygdegårdar – lokalhistoriska ”guldgruvor”

Många hembygdsföreningar bildades för att slå vakt om och bevara lokalhistoriska byggnader. Söderåsbygdens hembygdsföreningar är inget undantag.

Hembygdsrörelsens rötter finns i vilsenheten som uppstod i brytningstiden mellan bondesamhället och industri-alismen på 1850-talet. Befolkningsomflyttning skedde. Trygghet söktes i folkkulturen – det välkända. Hembygden sågs med andra ögon. Insamling av folksagor, folkvisor och folkdräkter skedde av allt från bruksföremål till allmogebyggnader. Unionsupplösningen gav detta en kraftig skjuts.

Artur Hazelius såg som sin uppgift att ”bevara en försvinnande kultur”. Inspirerades av hallänningen Alfred Bexell och inköpet av ”Bålastugan” i Harplinge 1876, som flyttades till Varberg och blev museum.

Hazelius köpte Morastugan 1885, som flyttades till Skansenhöjden i Stockholm. Friluftsmuseet Skansen öppnades för allmänheten 1891. Hazelius – utbildad etnolog – fortsatte i samma stil. Skansen blev en förebild och gav inspiration då hembygdsrörelsen blommade ut.

Hembygdsföreningar startades. Äldst är den i Bjursås, från 1907, störst den i Karlskrona med kring
3 650 medlemmar.

Skånes hembygdsförbund grundades 1910. 1926 bildades Riseberga-Färingtofta hembygdsförening, på riksdagsman Per Nilssons initiativtagare. Målet var: Att rädda lägerhyddor på F5. De fick 150 medlemmar direkt. Hembygdsföreningar finns i Klippan, Perstorp, Kvidinge, Ö Ljungby och V Sönnarslöv samt ryggåsstugan i Hyllstofta.