Älgen – bygders räddare från svälten

Det stundar älgjakt. En stor händelse, rent av lite högtid. Älgen var i äldre tider i fattiga bygder en räddare från svält och nöd.

Älgen har funnits länge i vårt land, avbildats på hällristningar, fångstgropar hittade som är 7 500 år gamla. Älgstammen har varierat kraftigt i landet, fått fridlysas för att räddas.

De första skriftliga uppgifterna om älg finns i landskapslagarna. I t ex Västgötalagen står ”den äger älg, som fäller den”. Magnus Erikssons landslag från 1350 inskränker allmogens jakträtt. Bara kungens män och frälset (grupp befriad från skatt) fick jaga älg. Rikligt tjuvskytte förekom – ofta av nöd.

Den första förordningen i landet som direkt handlade om älgjakt kom 1647. Där allmogen hade begränsad jakträtt. 1664 ändrades jaktstadgan och denna rätt för allmogen försvann.

Vanlig jaktmetod i äldre tider var fångstgropar – mest i Norrland. Det har hittats 25 000 sådana. Men även jakt med gillrade vapen. Detta förbjöds 1864. Älgstammen var svag. Vinterjakt var förödande, och förbjöds under 1700-talet. Gustaf III släppte jakten fri för allmogen 1789. Det blev förödande och ledde till tioårigt jaktförbud 1808, som förnyades 1826.

Älgjakten reglerades till några veckor på hösten från 1836. Nu har älgstammen vuxit till. 1982 var ett toppår. Då sköts 175 000 älgar, som gav 15 000 ton kött. Under 2000-talet har viss minskning skett, restriktioner införts. Men älgjakten har kvar sin status av högtid.