Lokalprofilernas lokalprofil

Som lokalredaktör på HD:s Klippansida levererade han nyheter till ortsborna i nästan 30 år under 70-, 80- och 90-talen. Alla som har läst Lars-Erik Brauns artiklar (eller blivit intervjuade för desamma) genom åren har någon form av relation till honom. Sedan många år tillbaka är Lars-Erik också en uppskattad medarbetare hos oss på Söderås Journalen med sin egen ”Brauns sida”. Trots att detta yrkesmässiga band skulle kunna få någon mindre välvälligt inställd att börja prata om nepotism, tyckte vi att det kunde vara trevligt att lyfta fram Lars-Erik i vår profilserie. Han är ju otvetydigt en profil i ordets rätta bemärkelse.

Tvärby och Mammarp

Lars-Erik Braun är född i Skelderhus, precis längs väg 13 där kommungränsen går mellan Klippan och Ängelholm, men har under större delen av sitt liv bott i kvarteren kring Tvärby och Mammarp mitt i Klippan – kvarter som han, med sitt stora lokalhistoriska intresse, brinner för.
– Vi bodde bara ett hus ifrån lilla fotbollsplanen (30 x 60 m), lekplatsen kallad, i Tvärby. Men när Tvärby IF bildades och ungdomarna blev vuxna anlades en fotbollsplan med rätta tävlingsmåtten.

Flersektionsförening

Lars-Erik tog alltså sina första steg på fotbollsplanen i Tvärby IF:s dress. Någon större karriär blev det dock inte.
– Jag blev inte precis uttagen i landslaget, skrockar han på sitt karaktäristiska sätt.
Så småningom blev Tvärby IF en flersektionsförening, och Lars-Erik ägnade sig både åt fotboll, bordtennis och bowling under Tvärby IF-flagg. I vuxen ålder gick han från aktiv till ledare, och utbildade sig till tränare i alla tre idrotterna.

Speciell klubbkänsla

Trots att det i år är 34 år sedan som Tvärby IF lades ner är det många Klippanbor, både bland de som bor kvar på orten (som Lars-Erik själv) och de som flyttat (till exempel musikern Thomas Holst) som vårdar minnet om Tvärby IF. Vad var det då som var så speciellt med föreningen?
– Det fanns en väldigt stark klubbkänsla. De flesta som var med i föreningen var uppväxta i Tvärby och det blev en stor gemenskap. I slutet talades det om en sammanslagning med BK Rönne, men det blev aldrig av. BK Rönne hade ju idrottsplatsen på Pappersbruket och gott om ledare, men få spelare. Tvärby hade många spelare, så det hade nog blivit en bra kombination.

Alltid lojal

Var kommer då skrivintresset ifrån? Lars-Erik kan inte riktigt förklara när det väcktes, mer än att det alltid har funnits där.
– Under Tvärbyåren fungerade jag lite som PR-man för de sporter vi höll på med. Jag sprang ner till tidningarna och servade dem med material. När Alf Ek, som var frilansare på HD på den tiden, slutade och startade taxifirma blev det en tjänst ledig. Då frågade dåvarande platschefen Ulf Holmklo mig om jag ville börja som frilansare på HD. Sedan stannade jag där. Jag är sådan som person, har jag väl börjat på en arbetsplats så är jag lojal mot den.
Förutom åtta år i folkskolan och brevkurser på Hermods är Lars-Erik helt självlärd. Det som drivit honom under alla år är nyfikenheten – en egenskap som ju är livsnödvändig för en duktig journalist.
– Jag har alltid skrivit för läsarna, inte för chefer och andra makthavare.

Tre konkurrerande tidningar

När Lars-Erik började på HD 1974 var tidningsklimatet i Klippan ett helt annat än det är idag, Arbetet är nedlagt sedan länge och NST och HD har gått ihop. På Lars-Eriks tid gällde det än mer än i dag att vara på tårna för att få fram de vassaste nyheterna. Lars-Erik, som arbetade själv på HD i Klippan, ”tävlade” främst mot NST, där det fanns tre journalister anställda.
– Min målsättning var att jag ”min själ” skulle slå dom i alla fall, trots att de var tre och jag var ensam.
Han påminner om en episod på ett lokalt möte för centerpartiets Klippanavdelning på 80-
talet.
– Det blev information av en ledande centerpolitiker som ofta framhöll ”som Ni sett har det har stått i tidningen”. Till sist undrade en ”Vilken tidning? Jag har NST och har inte läst något om det där”, och fick svaret ”det stod ju i HD”. HD var lika med ”tidningen” för honom och många andra – det kändes bra!

Privat ”bibliotek”

Lars-Erik är alltså en beläst och allmänbildad man. I hemmet på Mammarpsgatan finns fler böcker än man kan räkna. Han uppskattar att det åtminstone rör sig om 9 000 volymer. Historia i allmänhet och lokalhistoria i synnerhet är alltså det som intresserar honom mest – något som vana Söderås Journalenläsare så klart känner till.

Omställning att vara ledig

Lars-Erik drog sig tillbaka från HD 1999, då enmansredaktionen Braun ersattes av två nya medarbetare.
– HD hade gjort en utredning och bl a kommit fram till att det inte var hållbart att bara ha en person på en redaktion. Vi planerade för överlämningen länge. Efter viss infasning lämnade jag över ”stafettpinnen” till dem.

Hur var det då att vakna upp den första morgonen och inte vara på nyhetsjakt?
– Det kändes konstigt den första veckan, men sedan kom jag in i mina vanliga rutiner. Jag har ju aldrig slutat skriva utan har hållit på med min lokalhistoria sedan dess.
Förutom 26 år på HD har Lars-Erik också skrivit ett tjugotal böcker, eller ”skrifter” som han själv kallar dem. Bland dessa titlar finns till exempel en historieskrivning om Tvärby. Han är också ute och håller uppskattade föredrag om sin älskade hembygd.

En del kontroverser

Som nyfiken lokaltidningsjournalist har Lars-Erik varit en kontroversiell person, och han har haft sina strider med de företrädare för kommunen och näringslivet som han bevakat i alla år. När Finess skulle säljas till exempel, var det Lars-Erik som nosade reda på nyheten och skrev om den i tidningen innan det blev officiellt.
– Det blev ett jäkla liv om detta. Så blev det även när jag avslöjade planerna på en enzymfabrik i Stidsvig, eftersom kommunstyrelsen hade lagt munkavle på ledamöterna i ärendet. Var jag fick informationen ifrån är min sak. Jag kommer aldrig att avslöja mina källor. Det är nödvändigt att bygga upp ett informellt nätverk för att hitta nyheterna. Jag har alltid varit totalt ointresserad av om mina artiklar gör mig till vän eller fiende med de jag bevakar. Man måste skilja på sak och person.