Byalaget ”Ljungby m fl” – för tradition vidare

By är genuint en grupp gårdar. Fram tills byarna ”sprängdes” skedde arbetet gemensamt. Byalaget, med en ålderman i spetsen, tog beslut. ”Ljungby m fl byalag” har en obruten tradition.

By kommer av fornsvenskans ”byr” och betyder boplats. Av en rad praktiska skäl ville man bo i byar i hela världen. Arkeologiska fynd i Sverige finns på byar från äldre stenålder. Byboende är äldre än så. Medeltida lagar ger en första inblicken organisationen.

Jordegendomens fördelning, samhörigheten, arbetsorganisationen, allmänningar, gator, kreatur och mycket annat var inslag i bysamfälligheten, som krävde beslut. T ex att jordbruksarbetet började samtidigt. En organisation krävdes, beslut togs, misshälligheter löstes, domar avkunnades, ansvar utkrävdes. Det skedde inom byalagets ram, med åldermannen i spetsen. Åldermannen valdes på byastämman, som vanligen hölls i välborgsmässotid – innan djuren släpptes, sådd skedde. Inspektion hade skett av vad som behövde göras, som stämman beslöt. Försumliga straffades med böter, särskilt slarv med gärdesgårdar så djuren kom i åkermark – allas åkermark.

Sedvanerätten gällde, mer tillkom. Rätten behövde kodifieras, som skedde från 1600-talet – först i Sydsverige. Skåne hade reglering redan från 1 000 – talet. Kungl. Majt utfärdade mönsterbyaordning 1742, som följdes.

Vid 1880-talets början skedde skiftesförrättningar, byarna ”sprängdes”, kulturtraditioner bröts ned.

I dag finns namnet ”by” i sammanhang som t ex ”semesterby”. Men i Ljungbyhed förs byalagets tradition vidare – sedan urminnes tider, betonar Ulf Mathiasson ålderman till byastämman 2010 då byahornet och byakartan lämnas till efterträdaren. Tiotal gårdar ingår i ”Ljungby m fl byalag”, som på stämman behandlar egna vägen på 900 meter, kassan redovisas, arbetsutskott och ålderman väljs. Sedan följer ett ”rungande bondekalas” i traditionell stil med massor med mat.