Zignerat Zachhau

Om en halvtimme ska jag och lillasyster Lisa gå och hämta storasyster Ebba på förskolan. Det regnar/haglar/snöar utanför. Min man sa en gång:
– Jag tycker det är mysigt att gå, så det gör inget att vi bara har en bil.

Herregud så många gånger jag hört den frasen i min genomblöta skalle när jag och tjejerna vandrar de 3,6 kilometerna till förskolan i alla väder. Kom hem och promenera nu din lille myspelle, tänker jag för mig själv.

Vi har haft dop. Lina Frida Lisa Zachhau fick sitt namn. Här kommer ett litet tips från coachen: dopklänningar passar inte automatiskt, de bör prövas innan.

Det gjorde vi inte med Lisas dopklänning, vilket resulterade i att jag när alla gäster kommit och allt var redo i kyrkan väste till min man att han fick dra sönder klänningen. Den gick helt enkelt inte över huvudet på barnet. Vaktmästaren for iväg och hittade en rostig sax och vi skulle just börja sprätta upp klänningen, när Lisas (tydligen) enorma huvud slank genom klänningen samtidigt som kyrkklockorna började ringa. Puh!

Vi har också investerat i handsprit. Det jag bävat för sen jag fick barn har hänt. Ebba kräktes! Jag var livrädd att det skulle vara kräksjukan, så jag sulade i mig en näve vitpepparkorn och handspritade allt till oigenkännlighet. Ebba var lika förvånad, men repade sig ganska snabbt och det var bara två kräkomgångar (förlåt om du sitter och äter när du läser detta) och vi andra klarade oss. Ta i trä och en näve vitpepparkorn över axeln. Vi tog fram en spann till henne för säkerhetsskull, kräkspannen kallar vi den. Väldigt tjusigt, tyckte Ebba som ville ha med sig spannen överallt, oavsett om hon kräktes eller inte. Jag är ganska hysterisk med att tvätta händerna, typ manisk, och tycker det är sjukt äckligt med baciller och ser baciller lite överallt. När Ebba kommer med kräkspannen och har proppat ner alla Lisas leksaker i den kan du ju gissa hur jag kände. På med plasthandskar, in med det som gick i tvättmaskinen och resten i frysen.

Annars på min agenda just nu: vill lära mig att sy, det hade ju varit väldans mysigt att kunna. Hitta större hus, vi får inte plats! Det är saker, ungar, handsprit och en hund (som lyckas vara på en massa
ställen sam­tidigt) över­allt. Alternativet är att över­tala mannen om att det visst går att bygga ut vårt nu­varande hus. Mina förslag innefattar alldeles för många rum, ett torn och opro­portionerliga till­byggnader. Han får ta en promenad i regnet och tänka igenom hur bra förslag jag har, så ska det nog bli bra.