Zignerat Zachhau

Det finns hemligheter och så finns det hemligheter. Några av de bäst bevarade hemligheterna i världen är: Finns Area 51? Fanns/finns Atlantis? Hur byggdes Stonehenge? Finns Loch Ness? Och den mest mystiska…. Var ska småbarnsföräldrar sätta fötterna på ett knakigt, knarrigt trägolv när deras små kärleksgryn ska sova?

Den sista hemligheten är mest intressant i mitt liv just nu. Jag har haft perioder där de andra hemligheterna varit mer intressanta. I mellanstadiet hade jag en intensiv period där jag intensivt läste böckerna ”Mystiska varelser” och fasade över monster och vidunder. Föga skulle jag väl ana att jag som mamma skulle uppleva vårt knarrande trägolv som mitt livs värsta fiende. Jag ska berätta om mitt, trägolvets och barnets kvällsritualer.

Det är kväll. Lilla grynet ska sova. Det bytas om till pyjamas, borstas små tänder, kammas lilla mjukaste håret och pussas på sötaste näsan. Jag eller barnets pappa brukar sitta hos Ebba tills hon somnar. Vi pratar om Nalle Puh, Pippi Långstrump och att åka husvagn med mormor och morfar. När de där klarblå ögonen börjar bli sömnigare och sömnigare vet man att tv-soffan, egentid, olästa tidningar och vad man nu råkar hitta som innehåller socker hägrar som en oas i fjärran. Sakta reser jag mig upp. Kniiiirrr, säger golvet försiktigt. Jag fryser i min rörelse och tittar på barnet. Hon rör lite på sig men vaknar inte. Puh, laddar och tar ett stort steg framåt. KNAAAAAARRRRR! – NUUUU GÅÅÅÅÅÅRRR MAAAAMMMMMAAAAAAA, ropar trägolvet och barnet står i givakt. Gör om, gör rätt. Berättar om Pippi, Nalle Puh och husvagnen igen. De blå ögonen faller in i sömnens värld och jag börjar om. Tänker att jag är en smygande katt. Det mest kritiska är precis i dörröppningen. Där är all världens knirreliknarr samlat. Jag försöker visualisera målet (soffan, socker). Tar ett gigantiskt kliv med mina korta taxben och HEEEEEEEEEEEELLOOOOOOO MAAAAMMMAAAA ÄRRRR PÅÅÅÅ VÄÄÄGGGG UUUUT UUURRR RUUUMMET, tjoar det helvetes trägolvet. Jag är inte alls en smygande katt. Jag är en elefant med klackskor i ett glashus. Jag får en sjuk lust att dra mitt eget huvud hårt in i väggen, men som den goda moder jag är tassar jag tillbaka till det klarvakna barnet och säger sammanbitet att nu sover Pippi, Nalle Puh och alla de känner VÄLDIGT GOTT i sina sängar. Precis som lilla Ebba ska göra.

Sådär håller vi på. Trägolvet, jag och Ebba fram tills jag ger upp, lägger mig ner hos Ebba och själv somnar som en gris.
Mina föräldrar har berättat att jag var precis likadan. De blev experter på att hoppa, smyga och åla ut ur mitt rum när jag var liten. Jag ber min mor om råd i denna gåta.
– Har du provat att åla ut baklänges? undrar hon. Där har vi en som har varit med förr.