Internationell civilekonom med hjärtat på Vedby IP

Han har åkt ambulansflyg i Tanzania, studerat i Korea och Spanien och är mexikansk universitets-delstatsmästare (ja, det är ett ord, eller det får i alla fall vara det i detta sammanhang…) i fotboll. 31 år gammal har Klippankillen Niklas Hermansson dessutom nått sin karriärs största framgång hittills som lagkapten i det Eskilsminne IF som nästa säsong spelar mot lag som Landskrona, Öster och Örgryte i fotbollens division 1 södra.

Vi tar avstamp på Vedby IP. Både pappa Stefan Hermansson, farfar Sixten Hermansson och morbror Lars Lundström har alla tre mer eller mindre vigt sina idrottsliv till Vedby IF och sedermera Vedby/Rönne, som klubben heter sedan sammanslagningen med BK Rönne 1989. Trots att Niklas lämnade klubben som spelare för många år sedan och numera bor i Helsingborg, så har han alltid varit aktiv i Vedby/Rönne på ett eller annat sätt.
– Jag hoppade in några matcher som tränare förra året när dåvarande tränaren slutade, och just nu sitter jag med som kassör i styrelsen och hjälper till med att sköta hemsidan. Varje höst funderar jag på om det är dags att komma hem och spela ett par säsonger på Vedby IP, men så länge jag känner att kroppen håller, tiden räcker till och jag har möjligheten att spela längre upp i seriesystemet så kommer jag att göra det. Men om jag håller mig frisk och skadefri så ska jag varva ner i Vedby/Rönne någon gång.

Höjdpunkt i karriären

Niklas karriärkurva har med få undantag varit stigande ända sedan han lämnade moderklubben för Klippans BIF för tiotalet år sedan. En tvåårig utflykt till Påarp följt av fyra nya år i Klippan har via två år i Höganäs BK tagit honom till Eskilsminne IF, där han spenderat de två senaste säsongerna med stor framgång. I år vann man division 2 Södra Götaland. Nästa år är det alltså division 1-spel som gäller.
– Det var en höjdpunkt i karriären att få vinna en serie, det har jag aldrig varit med om innan. Att spela i ”ettan” kommer att bli en ”boost” för hela föreningen. Eskilsminne är en väldigt proffsig förening med många duktiga ledare och jag tror att vi har goda möjligheter att etablera oss på den här nivån.

Internationella äventyr

Parallellt med fotbollskarriären har Niklas utbildat sig till civilekonom med internationell inriktning. Det var när han mellan muck från lumpen och stundande högskolestudier under några månader åkte till Valencia för att studera spanska som han fick blodad tand för fler internationella äventyr.
– Jag åkte ner utan att kunna ett enda spanskt ord, möjligen ”cerveza”, haha. Det var en härlig tid. Jag pluggade spanska i skolan halva dagen, och sedan handlade det mycket om att bli en del av samhället. Spanjorerna är fantastiska. Deras mentalitet är välkomnande och stämningen är familjär och öppen.

Niklas bodde först tillsammans med ett gäng andra utbytesstudenter, men efter ett tag valde han att flytta in tillsammans med tre spanjorer för att lära sig språket ännu bättre. Att tiden Niklas spenderade i Valencia sammanföll med att stadens fotbollslag stod på sin absoluta topp med vinst i både ligan
och UEFA-cupen gjorde ju inte saken sämre.
– Jag gick och såg varenda hemmamatch på arenan Mestalla, och det var ett otroligt drag varje match. Riktigt bra timing får man säga.

Fotbollssuccé i Mexico!

Tiden i Spanien gjorde alltså att Niklas fick ordentlig smak för resandet, och därför tvekade han aldrig att välja internationell inriktning på ekonomistudierna i Kristianstad som påbörjades när han kom tillbaka till Sverige på hösten. Att utbildningen i Kristianstad lockade med ett år utomlands var pricken över i:et. Efter två år bar det så av till Tampico i Mexiko, där han spenderade en hel hösttermin. En medelstor stad med mexikanska mått mätt, vilket innebär kring 3 miljoner invånare. Dubbelt så stort som Stockholm med andra ord. Niklas gjorde succé i universitetets fotbollslag, blev skyttekung och laget vann alltså delstatsmästerskapet. Som den ende blonde spelaren i hela ligan blev han ett känt ansikte.
– På de avgörande matcherna hade vi över 1000 åskådare. Det var en otroligt häftig upplevelse. Fotbollen är väldigt stor i Mexiko, och de tyckte nog att det var lite exotiskt att en svensk kom hit. Tampico är ingen turiststad direkt.

Dramatiska månader i Tanzania

Efter månaderna i Mexiko åkte Niklas hem till Klippan ett par veckor för att fira jul och träffa familjen. Efter ytterligare en utomlandsvistelse i sydkoreanska huvudstaden Seoul och avklarad ekonomexamen funderade Niklas på vad han skulle göra härnäst. Hans intresse började gå åt biståndsekonomi, och det var då tankarna på att ta ett sabbatsår för att arbeta med bistånd på plats i Afrika började gro. Han fick nys om SIDA:s praktikantprogram, och efter en tre månader långutbildning på hemmaplan var det återigen dags att sätta sig på flyget. Niklas hamnade i Tanzania. Men det blev dramatiska månader. Niklas drabbades av malaria redan efter tre veckor. Han höll dock huvudet kallt och försökta lugna oroliga vänner och familj hemma i Sverige.
– De flesta som dör av malaria i Afrika är de som inte vet om att det har det, och som inte har tillgång till någon sjukvård. Vet man bara om att det är malaria man har kan man få medicin, och sedan brukar det ge med sig.
Komplikationer uppstod dock. I samband med malarian fick Niklas en infektion i magen, vilket ledde till att han inte kunde behålla varken mat eller dryck. Detta ledde till uttorkning, och Niklas fick med SIDA:s hjälp uppsöka sjukhusvård. Sjukhuset han hamnade på låg ute på landsbygden och höll ingen högre kvalitet, och efter några dagar fick han svårigheter att både se och höra. Det visade sig att medicinen han fick på sjukhuset var boven i dramat. Den var inte tillåten i Sverige, och innehöll en rad gifter som intravenöst pumpades rakt ut i blodet.
– Det var då SIDA ordnade så att jag fick åka med ambulansflyg till ett mer ”västerländskt” sjukhus i huvudstaden Dar es Salaam. Där låg jag några dagar och fick vård.

Gav inte upp

Efter en dryg vecka på sjukhuset började Niklas att återhämta sig. Läkarna förklarade för honom att det var rentutav livsnödvändigt att han hade kommit ifrån det andra sjukhuset i tid.
– Några dagar till så hade medicinen börjat stänga ner lever, njurar, hjärtat och alla vitala organ, så det var verkligen tur att jag kom ifrån det första sjukhuset.

När han var stark nog att resa igen fick Niklas avbryta praktikperioden och flyga hem till Sverige. Det var viktigt att hålla sig i miljöer där det inte förelåg någon risk för infektion. Men skam den som ger sig. När han frisknat till helt och hållet åkte Niklas tillbaka till Tanzania igen!
– Jag var så inställd på att fullfölja praktiken. Det var kanske inte så populärt hos nära och kära alla gånger, men jag kände att jag verkligen ville göra det.

Tillbaka i SIDA:s tjänst i Tanzania rörde sig Niklas och hans kollegor ute på landsbygden, där de informerade om mänskliga rättigheter och jämställdhet samt hjälpte till med olika ekonomiska projekt. Ett minne för livet minst sagt!
– Det är nog den starkaste resa jag har gjort. Jag jobbar som controller idag, och ibland kan man känna att det är jobbigt med någon budgetförhandling eller liknande – då kan det vara bra att ha lite perspektiv.

Framtidsdrömmar

En av drömmarna för framtiden hos Niklas är att på något sätt kunna kombinera fotbollen med biståndsintresset.
– Jag har en del kontakter kvar nere i Tanzania. Det vore otroligt roligt att någon gång kunna starta kanske en fotbollsskola eller ett barnhem.
Han har som sagt hunnit med en del, Niklas Hermansson. Så mycket att fritidssysselsättningen som bloggare på fotbollssajten Alltid Fullsatt, jobbet som controller på PEAB-företaget Skandinaviska Byggelement och mycket annat intressant får lämnas därhän till någon annan gång!