Skodon viktiga – välskötta fötter nödvändigt

Motionärer talar om bra skodon, men glömmer vikten av välskötta fötter. Det gjordes inte i äldre tiders arméer. Fötter och skodon besiktigades. Det var en fråga om överlevnad.

De arméers soldater som inte hade bra skodon och välskötta fötter var prisgivna. Långa marscher blev problem, skador uppstod och soldater blev krigsodugliga. Det insågs av soldater och befäl.

Äldre tiders skodon vid krig var egna fotbeklädnaden. Legosoldater blev föregångare med skodon och fotvård. Inspiration hämtades från civila samhället, med beprövade skor. Förbättringar skedde. I slutet på 1500-talet infördes klackar på skor. Kring 1640-talet fick skor tvär avskärning framtill, som övergavs först 1762 då rundat tåparti infördes. Under 1600-talet fanns två huvudtyper av skor: Svenska skor och tyska skor. Tyska skorna hade pliggade klackar, från 1830-talet pliggades hela sulan. Svenska armén följde efter.

Soldaternas skor, i utrustningen, fick inte användas på fritid. En tid fanns särskilda marschskor – av grövre läder. På 1700-talet provades lågkängor. De förstörde fötterna och övergavs. Viktig hantverkare i arméer var skomakaren, som det fanns många av, för skor behövde lagas.

Allmän värnplikt infördes 1901. Då var fotvård glömd i samhället. Soldaternas fötter fick åter inspekteras. Dagens motionärer borde kanske fokusera mer på fotvård, inte bara på skomodeller.