Historia ”växer igen” – bruksspåret försvinner

Var tid har sina transportmedel. Så även för Klippans pappersbruk, då produkter förs ut till köpare – från med häst och vagn, järnväg till enbart med lastbil.

1637 startade Klippans pappersbruk. Årtalet för papperstillverkningens anor i bygden bygger på Tycho Brahes dikt till Sten Bille på Herrevadskloster 1573 – han var först med tillverkningen ”i landet” (Danmark). Produkterna avsattes först lokalt, spreds sedan allt vidare och gjorde bruket exportberoende. Transportmedel behövdes. Först blev det med häst och vagn, till närliggande mottagare och hamnar.

Från bruket gick hästtransporterna till Helsingborg. Södra stambanan kom. Då blev det med häst och vagn till Stehag för transport till Malmö hamn.

Järnväg mellan Helsingborg och Hässleholm – egentligen mellan Ramlösa och Finja – invigdes 1875. Brukspatron Christian Bock satsade stort. Han tillförde 250 000 riksdaler. En enorm summa, som blev tung för pappersbruket att bära. Men transporterna förkortades. Nu bara mellan bruket och stationen i Åby (Klippan). Där hade bruket eget magasin – på södra sidan av järnvägen vid bruksalléns slut. Först kördes allt med häst och vagn. Sedan lades smalspår ut, där hästar drog vagnarna. Det var från 1897 till 1915 då ett ”fotogenlok” svarade för dragkraften. Transportkapaciteten måste öka. Det slogs fast 1909 av bruksstyrelsen. 1917 kunde ett tre kilometer långt normalspår invigas, ett elackumolatorlok köptes, senare ett diesellok. Godsvagnarna kunde växlas direkt av och på tågen på stationen. Godsmagasin fanns i Klippan, norr om järnvägen. 1977 centraliserades godshanteringen och fördes därifrån till kunder med lastbil. Bruksspåret behövdes inte. Transport med ”Brukspilen”, som loket kallades, försvann 1988. Lastbilar tog över helt. Idag växer bruksspåret igen. Men bro och minnen finns kvar.