Henrikstorp – där glaset blev till ”guld”

Det kan finnas anledning för dem som bor i Söderåsbygden, särskilt de i Perstorp, att titta efter om de har någon produkt som tillverkats på ”Skånska glasbruket”. Det är nämligen ”guld” värt.

Ett samlarområde som blivit allt mer uppmärksammat är glas, särskilt glas med historia och konstnärligt högtstående glas. Vid Antikrundan från Filipstad visades en vinbutelj från ”Skånska glasbruket” i Henrikstorp vid Perstorp. Knut Knutsson på antikrundan upplyste att den till synes oansenliga vinbuteljen värderades till 50 000 kronor. Förklaringen var: ”Det finns sällskap som köper glas från Henrikstorp.”

Ska en produkt få högt pris – som glas från Henrikstorp – krävs: Ett starkt begränsat antal produkter. Ett mycket stort intresse att äga produkterna. Kulturen i Lund och Perstorps AB har stora samlingar.

Glas tillverkades redan i forntiden. 100 år f. Kr kom ett genombrott. Då uppfanns tekniken att blåsa glas. Därmed öppnades vägen för tillverkning av flaskor, serviser och konstföremål. När glastillverkning kom till Sverige vet man inte. Dock antas att munkarna betytt en del för glastillverkningen.

I Skåne fanns ingen glastillverkning. Det behövdes. 1691 fick Göran Pielman – adlad till Adlersteen – kungligt privilegiebrev. Han hade köpt ryttarhemmanet Henrikstorp vid Perstorp. Där fanns god tillgång på ved, en förutsättning för glastillverkning. Svenska fackmän gick inte att få. Då skaffades tyska glasfackmän, från Hessen och Mecklenburg. Ett 30-tal familjer bosatte sig i Henrikstorp och bildade ett slutet invandrarsamhälle.

Först tillverkades fönsterglas, buteljer och apoteksglas. 1716 utvidgades privilegiet, så även finare glas fick tillverkas, som blev synnerligen attraktiva på samlaremarknaden.

1762 brann glasbruket, som antas ha varit anlagd. Det byggdes aldrig upp igen. Tyska glasblåsarna spreds, bl a till Småland.