Månadens profil i exil: Birgit Lendahls Rosendahl

Birgit Lendahls Rosendahl är läraren som fick nöjet att lära blivande lärare att lära ut. Efter att själv ha arbetat som folkskollärare blev hon så småningom metodiklektor på högskola och universitet med uppdrag att se till så att utbildningen av lärare blev så bra som möjligt. En uppgift som hon kände dragning till redan som liten flicka i småskolan. Men, vi tar det från början!

Böckerna och läsningen var viktig för Birgit redan i unga år.

Böckerna och läsningen var viktig för Birgit redan i unga år.

Kvidinge by
Birgit, född 1942, växte upp i Kvidinge där föräldrarna hade ett medelstort lantbruk i Kvidinge by. Som bonddotter på 1950-talet hade hon inga fritidsproblem; det var att hjälpa till på gården förstås.
– Men kommunbiblioteket fick många besök och familjen gillade också föreläsningsföreningen, minns Birgit. Vi var också engagerade i EFS, där scoutverksamhet och ungdomsverksamhet samlade många i Kvidinge i min ungdom.

Efter skolgång – småskola och folkskola – på ett flertal ställen i Kvidinge, blev det vidare studier på realskolan i Åstorp. Efter realen blev det en flytt till stan och några år på flickläroverket – ”Flickis” – i Helsingborg. Birgit intresserade sig tidigt för läraryrket och efter studentexamen blev det en lärarutbildning på den nystartade Lärarhögskolan i Malmö.
– Jag gillade mina lärare, säger Birgit när hon reflekterar över sin skoltid i Kvidinge. Jag var tidigit intresserad av hur de lärde ut, nästan mer än vad de lärde ut.

Ett starkt intryck gjorde den tid då hon fick gå i en klass där man på försök skulle lära ut engelska till de 11-åriga folkskoleeleverna. Vid katedern fanns den då nyutbildade läraren Kerstin Stene som förde med sig en ny och positiv stämning i klassrummet.
– Att man kunde ha så roligt som lärare gjorde starkt intryck på mig, fortsätter Birgit. Vi fick göra roliga saker. Och det verkade mycket roligare att vara lärare än att vara elev.

En bondflicka som Birigt kunde kanske utbilda sig till sjuksköterska eller lärare, om man nu inte gifte sig med en bonde. Framtidsperspektivet för en ung kvinna vid 1950-talet slut verkar kanske begränsat idag, men det var vad Birgit uppfattade att hon hade att välja mellan. Birgit ville bli lärare.

Malmö
Birgit blev folkskollärare i Malmö. Hon stannade kvar på skolan där hon fått sin lärarexamen och fick tjänst på den övningsskola som fanns i anslutning till Lärarhögskolan. Det innebar att hon kom att arbeta nära lärarutbildningen. Hon hade hamnat i det som hon själv som ung flicka reflekterat över; ”hur man lär ut”. Lärarstudenter som övade i hennes klasser hade hon således ständigt kontakt med. Förutom att hon deltog i olika forskningsprojekt genom sitt arbete, läste hon vid sidan om in en filosofie kandidat på ämnena statskunskap, religionsvetenskap och litteraturhistoria.

Kalmar
birgit-lendahls-bEfter femton år i Malmö som folkskollärare fick Birgit en tjänst som metodiklektor på Lärar-högskolan i Kalmar. Bland tretton sökande var hon den enda kvinnan, så någon form av könsdiskriminering upplevde hon inte. (Gjorde någon av de 12 männen det?) Under denna tid knöts Birgit till Liber förlag där hon arbetade med att ta fram läromedel inom samhällsorienterande ämnen. Hon producerade lärarhandledningar och arbetade med utredande uppdrag för Skolöverstyrelsen.

Göteborg
Efter sju år i Kalmar blev det åter en flytt, nu till Göteborg där Birgits man fick arbete på sjöbefälsutbildningen och hon själv på universitetet. Birgit hade ett flertal olika tjänster på Institutionen för pedagogik och didaktik, såväl adminstrativt arbete som undervisning för blivande lärare. Arbetet som metodiklektor ledde in henne på forskarutbildningen och hösten 1998 drog Birgit en suck av lättnad efter flera års forskningsarbete. Hon kunde då presentera sin doktorsavhandling som behandlade hur lärarkompetens utvecklas. Därefter följde tio år av forskning om lärarfortbildning.

Efter avslutat arbetsliv vid Göteborgs universitet återvände Birgit och hennes man till Sveriges sydligaste landskap, där de båda hade växt upp. Bopålarna slogs resolut ned i Helsingborg.
– Det är något speciellt när man passerar över Hallandsås och rullar ner mot Skåne, säger Birgit. Det är som en annan stämning, en annan doft.

En bok om Nelly Krook
Helsingborg, den stad där Birgit studerat i som tonåring, blev nu åter hennes hemvist. På dagliga promenader i kvarteren runt bostaden passerade hon gravar på Norra kyrkogården. Där fann hon Nelly Krooks viloplats, en kvinna som hon inte visste så mycket om. Men graven var imponerande och väckte Birgits intresse. Fanns det inte en familj med namnet Krook i Kvidinge? Nyfikenhet och forskarsinne slog sina klor i Birgit. Skrivprojekt har hon alltid haft på gång – oftas har det hamnat i byrålådan – men nu har det blivit handfast resultat: det blev en bok om Nelly Krook!

– I Helsingborg har man trott att hon kom från stan, men hon bodde i Kvidinge hemma hos sina föräldrar ända tills hon blev 57 år. Först efter några år som innehavare av Åby Gästgivaregård (i nuvarande Klippan) flyttade hon till Helsingborg. Hennes far var prost i Kvidinge och hade en förmögenhet som hans barn ärvde. Sönerna Carl och Otto Daniel Krook blev kända som helsingborgare, affärsmän med stor och lönsam låneverksamhet. Och betydande donatorer, bland annat av medel till ett barnhem vid Gåsebäck. Även Nelly var en duktig affärsman och givmild donator, men hon har fått stå i skuggan av sina bröder. I en del sammahang nämns bröderna vid namn och så ett tillägg ”och en syster”.

Om Nelly Krook har Birgit således mycket att berätta! En ogift högreståndskvinna som hade stora inkomster av en låneverksamhet riktad till de sena 1800-talets industrialister och entreprenörer. En kvinna som i historien förblivit anonym bakom sina bröder, men liksom dem, med en bred välgörenhet, främst riktad till kvinnor i svåra omständigheter. Birgits bok om Nelly Krook är lokalhistoria och kvinnohistora i ett, finns på din lokala bokhandel!