Zignerat Zachhau

Jag gillar november! Det regniga, gråa, blåsiga och lite då och då snöiga är så mycket mer tillåtande. Det känns mer okej att komma hem och kura ner sig i soffan, läsa boken om Max kaka tre miljoner gånger, tända en brasa och slippa sommarens hets när hösten knackar på.

På sommaren är det ofta ett sånt jävla ståhej. Man släpar badkläder och handdukar fram och tillbaka mellan strand och pool, solkrämer som kladdar, grillkvällar och Tomas Ledin på repeat. I november kan man om man känner sig lite extra uppspelt lyssna på muntergöken Lars Winnerbäck, men gladare än så behöver det inte vara.

Vinterkläderna åker fram och vår hall som är liten sen innan blir om möjligt ännu mindre, men det gör inget, för hösten och vinterns mörker döljer smutsiga fönsterrutor, grusiga vantar och blöta kängor. Våren och sommaren är mer ärliga, HÄR ÄR SMUTSEN, ropar solglimtarna glatt och lyser på dammtussarna och tandkrämsfläckarna.

VLI (Värmeljusindex) är ett välkänt begrepp för oss nordbor. Det stiger med ungefär 500% den 1 oktober. Jag gör vad jag kan för att hålla VLI högt och kan snäsa och fräsa åt min man om han Gud nåde inte tänt några hundra mysljus när vi ska äta eller befinna oss i vårt hem. Jag sveper omkring, svär, tänder ljus och väser ”ska det vara så svårt att försöka ha det lite mysigt? VAAA? NU HAR VI VÄL DET VANSINNIGT MYSIGT”. Sen kan man tro att jag skrattar hysteriskt, men nä, där går ju ändå gränsen.

Givetvis håller jag med om att det finns nackdelar med november och höst också. När regnet kommer under-ifrån och ovanifrån på samma gång och letar sig in under alla kläder. När man fryser så man tror att fingrarna ska ramla av och när den skånska vinden är så isande kall att man vill gråta. Då känns det tryggt att veta att värmeljusen ligger där hemma och väntar tillsammans med filtar, öppen spis och Max kaka.