Älska laget som mest, när de förtjänar det som minst

Säsongsinledningen har lämnat en del att önska resultatmässigt. Stödet på läktaren har varit stort trots det och Tifot åt Mattias Sjögren var maffigt. Bland en del supportrar muttras det och krav på tränarbyte och allmänt gnäll. 

Passion och kärlek är starka känslor. När supporterskapet prövas visar det sig om du stöttar i med- och motgång eller om du letar syndabockar. Genom åren har jag valt att stötta och älska spelare som underpresterat, trots allt bär de tröjan och representerar laget vi alla älskar. Det är i motgången vi stöttar som mest, det är då laget behöver oss som mest. En sak jag lärt mig är att varken motgångar eller framgångar varar för evigt. 

Sista matchen innan landslagsuppehållet kändes som en vändning av säsongen. Trots stolpe ut offensivt och Luleå hade stolpe in lyckades Rögle vinna. Betydelsefullt på många vis. Känslan är att laget växer sig starkare av motgångarna och kan kanalisera det till vinster i vinter och i vår. 

Tillskottet av Lucas Ekeståhl Jonsson kan visa sig vara en positiv injektion i jakten på Rögles första SM-guld. Vägen dit kantas av drömmar, lycka och besvikelser. Vi kommer fortsätta kastas mellan himmel och helvete, det är vad support innebär.