Varför firar vi namnsdagar i Sverige?

Sverige och Finland har en stark namnsdagstradition. Traditionen bygger på den katolska kyrkans helgonkalender, som under århundradena har formats till de moderna nationella
namnsdagskalendrar vi har i dag. Förr användes namns­dagar för att lättare komma ihåg när olika händelser på året inföll.

Efter reformationen firade både katoliker och protestanter namnsdag i Tyskland. Detta ändrades  efter motreformationen i mitten av 1500-talet, när protestanterna, som vände katolska kyrkans ”helgondyrkan” ryggen, istället började fira födelse­dagar. På detta sätt delades centrala Europa i en katolsk namnsdags­tradition och en protestantisk födelsedagstradition.

I det finländska namnsdagsfirandet ingick på 1800-talet och i början av 1900-talet många traditioner som senare har försvunnit. På många håll väcktes namnsdagsbarnet tidigt på morgonen med sång – eller t.o.m. med trumpetfanfar. Mer vanligt i både Sverige och Finland var att man samlades på namnsdagsbjudning hemma hos namnsdagsbarnet. På bjudningen bjöds man på öl eller kaffe och bakverk. Om namnsdagsbarnet vägrade bjuda på något kunde denne bli instängd på utedasset som straff. Idag firar man namnsdagarna bara inom familjen, om ens det.