Surströmmingspremiär!
Den tredje torsdagen i augusti är det traditionsenligt surströmmingspremiär. Fram till 1998 var det lagstadgat att surströmming inte fick säljas tidigare och även om lagen inte finns kvar längre lever restriktionerna vidare genom att surströmmingstillverkarna håller hårt på när de börjar sälja fisken.
Surströmming innebär att strömmingen är fermenterad (jäst) vilket ger dess minst säregna lukt. Surströmming äts tillsammans med tunnbröd, lök och kanske snaps. Surströmming är ursprungligen billig vardagsmat i bondesamhället och fiskens jäsning var en metod för att bevara fisk. Under 1800-talet blev den tidigare fattigmansmaten surströmming festmat istället. Surströmmingsfestens årliga premiär är sedan 1940 satt till den tredje torsdagen i augusti.
Surströmmingen är en maträtt som får många att kväljas medan andra älskar den. Charles Emil Hagdahl, som var 1800-talets mest kände svenske kokboksförfattare, skrev år 1891 följande kärnfulla ord i sin kokbok:
”[surströmming] Är en gammal anrättning, hvars tillredning naturen sjelf alltid ombesörjt ända från världens skapelse. Våra första föräldrar vädrade densamma redan utanför paradisets portar, och den var alltid känd, såväl vid alla kökkenmöddingar och pålhyddor, som hos grekerna och romarna, ty alla visste hvad rutten fisk betydde, men smaken derför var ännu icke så utvecklad som nu – man kände icke då någon haut gout …
Surströmmingen spisas blott av den invigde – su naturelle, utan annan sås än att det vattnas i munnen. Den anses som en läckerhet af utsöktaste slag, men kalasmat blir den dock aldrig, såvida icke värden föredrar att spisa ensam, eller måhända väljer gäster, som äro utan näsa.” (Kokkonsten som vetenskap och konst av Ch. Em. Hagdahl 1891)
