Zignerat Zachhau

Julen närmar sig. För varje dag en ny lucka öppnas känner jag stressen.

När ska vi baka pepparkakor? Och lussekatterna? Mangla julgardinerna och rimma de bästa rimmen på de perfekt inslagna julklapparna, när ska det göras? Pepparkakorna hittar man alltid i en burk längst upp i skafferiet nån gång i april. Lussekatterna hinner knappt komma ut ur ugnen innan jag hetsätit upp rubbet och julgardiner äger vi inte. Slår man på nödrim i Nationalencyklopedin så är det mitt namn som dyker upp. Fast ändå, den här stressen över det man borde….

På Instagram och Facebook lägger folk upp vackra bilder på glada barn som tillverkat regalskeppet Vasa i pepparkaksdeg samtidigt som det smakfullt julpyntade hemmet skimrar som en Disneyfilm. Jag får hyperventilera i en påse när dottern hjälper mig att trycka ner mossa i adventsljusstaken. Det är barr, mossa och jord överallt. Och kan någon, snälla, berätta vad hemligheten är bakom att få hyacint- och amaryllis-helvetet att överleva? Varje gång när jag packar ner julsakerna efter julen har jag som ambition att två lådor ska bli en. Att vi varje jul bara ska ta en låda där vi förvarar några noga utvalda julsaker. Så blir det aldrig dock. Min fascination för glittriga julkulor, långa girlanger, ljusslingor och roliga tomtar är för stark helt enkelt. I år är vilda bebin klättrandes och springandes. Vår gran får bo i uterummet för allas säkerhet.

– Jag vill leka med bondgården, hojtar fyraåringen när Jesus, krubban och stallet skymtar i lådan. Samtidigt tappar vilda bebin en snöglob rakt ner i golvet. Det är helt vansinnigt hur mycket vatten, glitter och snö det finns i en pytteliten snöglob. När mina guldklimpar somnat på kvällen försöker jag återställa lite av ordningen. I stallet trängs de tre vise männen med Spiderman och en playmobil-polis. En vansinnigt glittrig julgranskula ligger i en dockvagn och det är glitter överallt. Den lilla, lilla plastgranen som 4-åringen förhandlade sig till är proppfull med julgranskulor och annat julgranspynt. När den ena sidan höll på att ramla av överbelastning var jag framme och snurrade på den stackars granen så den fick pynt på alla sidorna. Sätter mig ner i soffan och blundar en liten stund.

NEEEEEJ! Jag flyger upp ur soffan igen. Den där satans Nisse-dörren. I min ambition att bli ”Årets Mama” köpte jag en Nisse-dörr som jag satte upp där hemma. Det går ut på att den lille tomten är framme på natten och hittar på bus eller lämnar presenter. Väldigt roligt, men samtidigt ganska stressande för föräldrarna som varje natt eller tidiga morgon försöker hitta på nåt som tomtefan haft för sig. Minsann, nu ville tomten baka. Jag häller ut florsocker på köksbänken och försöker göra små skoavtryck i den vita högen. Skriver en liten lapp. På den står det bara ”blablabla text kommer i sms”. Det är en klar fördel med att barnet inte lärt sig läsa än. Lägger lappen utanför Nissedörren så får barnet och hennes pappa läsa den nästa morgon när jag är på jobb. Vad står det på lappen (dvs. sms:et) då?: ”God morgon! Jag är en tokig tomte och försökte baka inatt. Det gick inte så bra. Kan inte du hjälpa mig? Fråga din pappa om ni kan baka kanelbullar. Så kan ni ju bjuda mamman på det när hon kommer hem? Hejsvejs från tomten.” När pappan och den pigga 4-åringen hittar den lappen sitter jag på jobb och dricker kaffe. God jul!