Turism – i Söderåskommuner i 55 år

Turism var länge en outvecklad näring i Söderåskommunerna. Men 1961 kom en vändning. Klippan satsade på turistbyrå och första turistvärdinna 1980 – Ann-Charlotte Ehn.

Även om Sveriges översta adelsskikt lät sina barn göra en årslång bildningsresa i Europa så räknas 1700-talet som turismens första tid för landet – de välbeställdas kurort- och brunnsvistelser. I Sverige blev Stockholmsutställningen 1897 startskottet för turism på bred front. Efter detta var målet att resa runt för att beskåda, betrakta och bevittna. Inom ramen för ett nationalromantiskt synsätt söktes främst den genuina allmogekulturen. Den hittades i Dalarna, som tillsammans med ”obligatoriska” huvudstadsbesöket lockade mest.

Sverige var ingalunda föregångare. I Europa hade frågan om turism och lagstadgad ledighet tagits upp. 1936 antogs en internationell konvention som rekommenderade länderna att anta en semesterlag. Frankrike och Norge var först. Men 1938 kom Sverige med två veckors semester, som 1951 blev tre veckor, 1963 fyra veckor och 1977 fem veckor. Bilismens kraftiga expansion kom på 1950-talet. Det satte fart på turistandet. 1900-1938 blev tåg och vandrandets tid, 1938-1960 cyklandets och bussandets tid, till expansiva 1960-2000 som var
bilen och flygets tid.

I småkommunerna, som Söderåskommunerna, hade man inte sett sig som bygder som kunde locka turister. 1960-talet blev en ”ögonvändare”. I Klippan tillsattes 1960 en kommitté bestående av folkskollärare Sven Löfdahl, direktör Eric Ottosson, personalchef Torsten Eriksson och disponent Elmer Swebe. De tog fram material till en broschyr som trycktes i 10 000 exemplar till en kostnad av 3 000 kronor och gavs ut 1961. Först 1980 var Klippan ”mogen” för turistbyrå och turistvärdinna.