”Syndafloden” över Ljungbyhed

Allt oftare drabbas vi i Sverige – och inte minst internationella – av vädermässiga katastrofer. Söderåsbygden har varit förhållandevis förskonat från detta. Men skyfall har förekommit…

Den 10 juli 1876 var en mycket varm dag. En dag som sent glömdes i Ljungbyhed, där allt är dokumenterat. Luften dallrade över heden, infanterister och kavallerister hade det besvärligt på övningarna. Mycket dryck gick åt, även sprit från den utskänkning i området.
Allt fler oroliga blickar kastades mot molnen över klosterskogen. En molnvägg steg upp, som blev allt mörkare. Så brakade åskan loss, blixtrarna avlöste varandra i snabb följd, molnmassorna packades samman vid Söderåsen över Ljungbyhed. Åskan tilltog, en blixt antände en gård i Ljungaborg. Plötsligt var ovädret igång. Vattenmassorna vräkte ned med ett dån som nästan överflyglade åskknallarna.
Ovädret var lokalt över Ljungbyhed, med centrum kring nuvarande järnvägstationsområdet. I närliggande Bonnarp ”kom endast några droppar”, i Rynke – någon kilometer bort – kom inget regn. Förödelsen blev enorm i Ljungbyhed, vattenmassorna drog med sig allt flytbart. Det berättas om att officerare fick simma från officersmässen, som då låg vid blivande järnvägsområdet, vattnet steg till buken på hästarna i stallet, som fördes till säkrare plats. Lika snabbt som ovädret börjat slutade det. Det märkliga var: Inte en enda människa omkom.