Påsk – tretusenårig högtid

Påsk är en flertusenårig judisk högtid som firas till minnet av Israels folks befrielse ur träldomen i Egypten, som fått annat innehåll i den kristna traditionen.

I den judiska traditionen kallas påsk även för minneshögtiden, syftande på utvandringen (Exodus) från Egypten. Missväxt och svält i Kanaan tvingade folket på flykt. Egypten var en ”kornbod”. Dit hade juden Josef kommit och blivit en mäktig man. Judefolket fick ett bra liv. Nya härskare kom. Det ledde till att judarna blev slavar och fick utstå sådan nöd att de under sin ledare Moses beslöt att utvandra ur Egypten. Men det tog 40 år innan utvandrarna kom till Kanaan.
Vad som skedde natten före utvandringen skulle få stor betydelse i den judiska traditionen, bland annat att slakta och äta lamm – ett felfritt lamm. Påsken blev judarnas största högtid. På festbordet står traditionella rätter, alla med symbolisk betydelse.
Det frågas ibland: Hur firade Jesus påsken? Han var jude och följde den judiska traditionen, ”åt påsklamm” tillsammans med lärjungarna. Dock är det osäkert om lammet fanns bland påskrätterna. Firandet sker på fredagar, men i Galiléen varifrån Jesus och hans följare kom, på torsdagar. Kanske var det en symbolisk lammåltid, i övrigt en enkel del av traditionen.
Traditionen sade att lammen skulle slaktas i tempel i Jerusalem, på
Jesus tid. Antalet uppskattas till
250 000. Påsken är i judiska traditionen en minneshögtid, i den kristna en framtidshögtid som vill visa på en väg.
”Påsk” betyder ”gick förbi”. Då sjukdomar härjade gick ”dödsängeln” förbi de israelska hem där dörrarna var märkt med offerlammets blod.
När firas påsk? Det var oklart tills kyrkomötet år 325 i Nicea beslöt att påsken ska firas ”söndagen närmast efter den fullmåne som följer omedelbart efter vårdagsjämningen”, tidsmässigt mellan den 22 mars och 25 april.