Polio – ”rikemanssjukdom”

Flera sjukdomar kallades ”fattigmanssjukdomar”, då en grundorsak var dåliga sanitära förhållanden. Med polio var det tvärt om. Den kallades ”civilisations- eller rikemanssjukdom”.

Polio är i dag ovanlig. Men visar sig då och då och blir uppmärksammad, som t ex i Blekinge. Sjukdomen har 4 000 olika virusstammar, uppdelad i tre typer/grupper. Sjukdomens historia sträcker sig minst 6 000 år tillbaka, då en egyptisk mumie visade sig ha polio. Det är just i miljöer med goda sanitära förhållanden – eller med låg immunitet – som polio bryter ut, men länge som enskilda fall. I Norden dokumenterades första epidemierna. Det var i södra Norge 1868 och i Sverige 1881. Sverige skulle bli världens mest poliohärjade land – tills allmän ympning genomfördes. Ett antal epidemier hade uppstått i Sverige, den svåraste 1953-54 då 3 416 förlamades.

1900-talets första hälft kan sägas vara ”polions halvsekel”. När polioepidemier uppträdde utanför Skandinaviens gränser, som var 1908, hade Norden haft sju. Forskning sattes in. Det blev svensken Oskar Medin som först visade att polio var en infektionssjukdom och tillsammans med Jacob von Heine beskrev polio som kom att kallas Heine-Medins sjukdom. Men den kallades i folkmun för barnförlamning, därför att första epidemierna drabbade barn.

I miljöer med dålig hygien finns polionsmittan över allt. De nyfödda utsätts för viruset, men ärver immuniteten från modern. Då hygienen förbättras kommer allt färre barn i kontakt med smittämnet, som innebär svag eller ingen immunitet men däremot stor mottaglighet vid smittkontakt. I Sverige beslöts att vaccinera med avdödat vaccin, som genomfördes 1957 – 63. Stora delar av befolkningen fick skydd. Men fyra ympningar krävdes. Första vaccinet tog fram av Jonas Salk, och utvecklades av Albert Sabin.