Något runt och en bra laganda räcker länge…

Vi fick ett brev till Söderås Journalen, med en äkta kulspetspenna och av mänsklig hand skrivet, levererat av en livs levande brevbärare. Sådant händer fortfarande… Brevet innehöll ett tips till vår artikelserie Profilen. Brevskrivaren trodde att våra läsare skulle vara intresserade av Burim Nikqi, och det trodde väl vi också… Så vem är denne Burim?

För lärare och elever på Nya Snyggatorpsskolan är Burim fritidsledaren som tar hand om barnen på raster och håltimmar. Andra känner honom som fastighetsskötaren som skötte underhållet för deras hus och hem, klippte gräs och häckar och befriade avlopp från onödig goja. Och så en del som känner honom som den lovande fotbollspelaren som istället fick en karriär som tränare redan i unga år.

Från Kosovo

Burim kom till Sverige från Kosovo som femåring. Förutom tidiga barndomsminnen från familjen har han hågkomster av det spända läget i Kosovo i slutet av 1980-talet. Han minns också den långa tågresan till Sverige. Här hamnade familjen i Malmö där de bodde ett halvår på en båt i hamnen. Han hann med att bo korta perioder i Vejbystrand, Karlskrona, Ljungbyhed innan han slutligen hamnade på Tingsgatan 31 – ett hus som idag är rivet – i Klippan 1993.

Bollsport

Som många pojkar var han redan som barn frälst för bollar. Han provade alla bollsporter som han kom åt, framför allt lagsporter, men fotboll blev den sport som han fastnade för. Som barn gick han på Antilopenskolan när han började träna fotboll i Forsby IF.
– Föreningen hämtade sina pojklagsspelare med en buss på Preem, säger Burim. Det var en klasskompis som tränade i Forsby och lockade dit mig. Men senare började jag i Klippans BIF.

Efter fyra år i Klippans BIF värvades han till Perstorp SK. Burim, som sågs som en stor talang, blev tyvärr knäskadad och fick avbryta sin karriär som spelare redan i 20-årsåldern.
– Jag blev fotbollstränare alldeles för ung egentligen, konstaterar Burim. Men det är ett drömyrke för mig, att vara fotbollstränare.

Framgångsrik tränare

Man kan inte säga annat än att det har gått bra för Burim som tränare! Han har gått från att träna Östra Ljungby och Klippan till Höganäs, från division 6 till serieseger i division 3. Lagen som han har tränat har hamnat i topp i sin serie, antingen vunnit och gått upp eller kvalat till en högre division. Men det senaste året har han prioriterat familjen och de tre barnen, och vilat från tränarsysslan.
– Arbetet som jag har idag – fritidsledare på Snyggastorpsskolan – gillar jag, säger Burim. Det handlar mycket om samma saker som tränarjobbet, att vara en bra ledare. Och jag tycker om att arbeta med ungdomar. På skolan finns barn med många olika bakgrunder, socialt och kulturellt, och det är stimulerande att få alla barn med sig. Det gäller att se möjligheter istället för hot och problem. Även som tränare måste man vara en ledare med känsla för varje individ. Det personliga samtalet, med var och en av skolans elever eller med spelarna i ett lag, är viktigt.

Men, det här med fotboll… Vad är det som gör att fotboll är mer intressant att hålla på med än andra sporter?
– Det har jag nog inte tänkt på så mycket… Men det krävs inte så mycket för att några killar eller tjejer skall kunna spela, funderar Burim. Något som är runt, som man kan använda som boll är egentligen allt. Det behövs ingen utrustning, inget som kostar pengar. Även i de fattigaste länderna i världen spelar man fotboll, nästan var som helst där man kommer åt. Man spelar fotboll barfota, det går ju bra det också. Man behöver en någorlunda plan yta där man kan hålla till, en äng eller kohage, det krävs inte så mycket. Men sedan är det en lagsport, att vara med i ett lag är något speciellt.

Utveckla ledarskapet

Burim ser framåt genom att utveckla sitt ledarskap för att prestera bättre som tränare. Men även för att förkovra sig som fritidsledare för barnen på Nya Snyggatorpsskolan. Till sommaren hoppas han kunna åka till Kosovo för första gången med barnen och sambon Anette. Burim har nära släkt att besöka i Kosovo, något han ser fram emot.

Förresten! Vad var det vår brevskrivare tyckte vi skulle förmedla när det gällde Burim? Vi citerar helt enkelt: ”Han är en ovärderlig tillgång för alla elever på skolan och ger dem trygghet och struktur. Han ser varenda en av dem och har alltid ett ord över till dem vilket gör att de känner sig sedda av en person som jag tror de ser upp till.”

Det låter som att det i alla fall finns minst en förälder som uppskattar Burims arbete på skolan!