Zignerat Zachhau

Det kan hända att jag fått en bebis när det här numret av Söderås Journalen landar i din brevlåda. Kan också hända att jag fortfarande traskar runt och väntar.

– Hej tjockis!
– Hej själv. Det är bara kul att nästan hålla på att kräkas när man ska ta på sig skorna. Men tack för att du påminner mig. Ska göra dig en tjänst en annan gång.

– Oj, är du säker på att det bara är 1?
– Nä, de andra två har säkert lagt sig som en liten överraskning i ryggen eller tudorna.

– Vet ni vad det är?
– Ja, en mycket liten människa. Och ja, vi vet också om det är en flicka eller pojke.

– Jag skulle aldrig vilja veta vad det är för kön. Det ska man ju inte ta reda på.
– Nähä, förlåt. Har du någon sån manick som de har i Men in Black-filmerna så ska jag genast radera ut mitt minne från de senaste månaderna.

Annars tycker jag vi har bra planering på det hela. Vagn för storasyster och bebis är inhandlad och den gick in genom vår ytterdörr. Min make som älskar sporttradititioner kör på “slutspelsskägg” som i det här fallet motsvarar “förlossningsdags-skägg”. Han är oerhört skäggig men envisas med att skägget åker av den dagen som han tror att bebisen vill komma.

Vi har gjort en gipsavgjutning av magen och tagit fina bilder på hela familjen i en höstig och vacker skog. Mamman, pappan, storasystern, magen och hunden försökte samverka. Det gick ganska bra.

Vi har gått på förlossningsförberedande yoga-kurs, sjungit mantra och jag har gått på gravidyoga. Höjdpunkten på yogan varje vecka är de sista tio minuterna med “final relaxation”. Egentid när det är som bäst! Och sen en milkshake i Drive in på vägen hem.
Frågor på det?