Starkt jobbat!

Kan du tänka dig att simma 1,5 timme i 20° C vatten? Och direkt efter det kastar du dig på din cykel och cyklar i 6 timmar? Sedan avslutar du de här övningarna med att springa en tur på landsväg, i 4,5 timme. Om du klarar av detta i ett sträck så har du gjort en Järnman – Ironman!

Några klippanpojkar – nåja – avverkade en Ironman i augusti i Kalmar. Såväl Patrik Hansson som Torbjörn Andersson, bägge tävlande för Helsingborgsklubben Sisu, klarade av hela Ironman. De tog ungefär lika lång tid på sig, cirka 12 timmar, för hela turen. Det var första gången för Patrik och tredje gången för Torbjörn. Hur är det att göra en Ironman, Torbjörn Andersson?
– Plågsamt, säger Torbjörn med ett skratt. Men det är så det ska det vara, det är därför man gör det! Man får lite ont i kroppen, men det går över.
– Dagen efter är det rätt så ok, och efter en vecka är det som vanligt. Det gäller att träna rätt, efter sina egna förutsättningar. Det är nog vanligare att man skadar sig på träning än på tävling, faktiskt.

Blåsigt – men inga backar

Den första grenen är simning och går i öppet vatten, ut i Kalmarsund. I år var det blåsigt och vågorna rätt så besvärliga. Vattentemperaturen var 20o C, men man simmar med en våtdräkt som håller kvar kroppsvärmen. Efter simningen blev det då cykling, ut över Ölandsbron och 10 mil på Öland och sedan tillbaka till fastlandet och 6 mil norr om Kalmar. Totalt cyklar man 18 mil, men det var relativt få backar under cyklingen, något som Torbjörn faktiskt saknade. Den avslutande löpningen, ett marathonlopp på 4,2 mil, gick mestadels på landsväg.

Ironwomen

Det är inte bara män som gör Ironman, det finns rätt många ”Ironwomen” också. I Kalmar deltog inte mindre än 316 kvinnor, jämfört med 1842 män. Bästa kvinna var tyskan Astrid Stienen med totaltid 9.12.27 och en tolfte plats i tävlingen. Segrade i hela tävlingen gjorde Patrik Nilsson, tävlande för Lactat3 Karlstad, med det nya svenska rekordet 8.08.05.
– Det är svårt att förklara utmaningen, avslutar Torbjörn Andersson. Man måste göra en Ironman för att förstå det. Jag tänker inte ”Aldrig mer!”, utan tvärtom ”Nästa gång skall jag klara det bättre!” Det blir fler gånger för min del!